Åsa Wilén jobbar som bibliotekarie. Hon älskar sitt jobb, tränar mycket och gillar att vara social. Hon sjunger i kör och har varit ordförande i Luleå Zontaklubb som jobbar för kvinnors rättigheter. Nu är allt satt på undantag. Hon är en av dem som är långtidssjuka i covid-19. Under tre månader tog hon sig knappt upp ur sängen.
– Jag var helt utslagen. Den extrema tröttheten ligger där hela tiden. Jag har legat sedan i april.
– I juli hade jag inte kunnat prata med dig. Då låg ner jag oavbrutet. Jag gick upp, åt frukost, gick och la mig igen. Det var en helt och hållet liggande tillvaro.
Det började i april. När hennes man kom hem från Stockholm efter en arbetsvecka visade han snabbt aggressiva influensasymtom. Strax därpå blev han jättesjuk.
– Vi förstod genast att det var covid-19. Vi isolerade honom i gästrummet. Jag ställde mat utanför dörren. Men det hjälpte inte, jag blev smittad ändå, säger Åsa Wilén.
Hennes man blev frisk efter cirka en vecka, men det blev inte Åsa. Efter tio dagar skulle hon återgå till jobbet, men all ork var borta. Efter några dagar blev hon jättesjuk igen.
– Det var då jag fick veta att detta är något som ibland inte går över.
Hon blev sjukskriven på heltid fram till semestern. Hon blev sängliggande hela sommaren. Efter semestern återgick hon till att jobba halvtid. Efter två dagar kraschade hon totalt.
– Jag tog mig inte ur sängen, säger hon.
I fyra månader har Åsa Wiléns vardag präglats av kronisk trötthet, deltidssjukskrivningar och social isolering. Trots att hon gärna skulle vilja umgås med vänner och bekanta tvingas hon inse att hon inte orkar.
– Jag orkar inte prata med någon. Jag vet ju att jag inte orkar prata mer än två minuter ens i telefon. Sedan måste jag lägga på och vila. Jag kan inte ens gräma mig över det. Jag är för trött.
Utdragna symptom av covid-19 har betraktats som antingen en gåta eller som psykologisk simulering. Nu börjar allt fler fallstudier redovisas där långtidssjuka studerats, och forskare vid Uppsala universitet varnar för en flodvåg av långtidssjuka covid-patienter. Åsa Wilén öser beröm över sina egna läkare, men säger att många inte haft lika tur.
– Det finns flera patientföreningar som vittnar om hur människor lider i tysthet, som inte blir trodda eller sedda. Det finns massor med grupper på Facebook både i Sverige och utomlands där långtidssjuka berättar om hur sjuka de är och om hur de inte blivit trodda av vården.
– Jag har Hortlax vårdcentral. Sköterskorna och läkarna har varit helt fantastiska. De förstår. Det är en av orsakerna till att jag kunnat tackla det här på ett okej sätt. Jag har tur.
Åsa Wilén hoppas att vården nu uppmärksammar långtidssjuka covid-patienter så att de kan få hjälp. Annars fruktar hon att många ska bli utförsäkrade, trots att de inte kan jobba.
– Det är viktigt att alla inom vården görs medvetna om de långtidssjuka. Vården är i dag på inga sätt jämlik, det är stora skillnader i bemötande. Försäkringskassan har sitt regelverk att följa. Vad händer om jag och alla andra covid-sjuka inte blir friska inom deras tidsram? Vi riskerar att bli utförsäkrade.
Ännu är Åsa Wiléns kamp mot covid-19 inte vunnen. Symptomen dröjer sig kvar. Efter fyra månader av sjukdom hoppas hon på att bli frisk.
– Jag tror fortfarande att jag kommer att bli frisk. Någon gång.