Vilken otroligt bra idé det är av PDOL att följa Way out wests exempel och förlägga några av spelningarna i kyrkan. Efter en timme i trängseln på festivalen så känns det helt fantastiskt att få komma in i Piteå stadskyrka.
Det brinner trevliga ljus, folk är tysta och snälla och det är allmänt andaktsfull stämning. Carolina Wallin Pérez och hennes band spelar alltså jazziga Kentcovers, något jag verkligen inte trodde att jag skulle vilja sitta och lyssna på i 45 minuter men det är faktiskt riktigt jävla trevligt. De äldre låtarna hämtade från Isola är bäst. Celsius är väldigt fin, så även Oproffessionell.
Tyvärr fungerar Kents Sverigedystopier sämre i gladjazzig form.