Under den första förhandlingsdagen i Luleå tingsrätt gav 23-åringen sin version av festkvällen på Durrnäsvägen natten till den 6 oktober. En strömlös telefon gjorde att han återvände med ytterkläder på för att se om det fanns en laddare.
På festen uppstår det då en dispyt efter att en av tjejerna uttryckt att hon känt sig osäker på den kille hon tänkt följa med hem via ett meddelande till den mördade 25-åringen. Han konfronterar i sin tur killen med uppgifterna framför ögonen på 23-åringen – som då lägger sig i.
En annan kompis särar då på 25-åringen och 23-åringen, som knuffas in i köket. Då kommer lägenhetsinnehavaren in.
– Han tar ett grepp runt min hals då jag står hukad, säger den misstänkte.
Kompisen som gått emellan tidigare gör samma sak igen och skickar då ut lägenhetsinnehavaren för att sedan försöka lugna 23-åringen. De kommer överens om att de ska gå ut och prata med 25-åringen som var involverad i det första bråket.
– Vi stod och pratade på innergården, men plötsligt så vänder han sig om och går mot dörren, säger 23-åringen.
25-åringen lämnar med en kommentar som tyder på att allt inte är utrett.
– Jag ville veta varför han var arg så jag gick efter. När jag kom in i trapphuset så la jag handen på hans axel och då vände han sig om och började veva. Han slog ett slag och jag skyddade mig med armarna, sedan slog han ett till och jag backade mot väggen.
När 25-åringen laddade det tredje slaget tog 23-åringen upp kniven och stack den i buken på sin kompis.
– Det var en reflex, allt gick väldigt fort. Jag såg mycket blod och förstod att jag hade gjort för mycket, säger han.
Enligt hans egen version skulle han lägga undan kniven, som låg på vardagsrumsbordet, och stoppade den i fickan på vägen in i köket för att ingen skulle tro att han tänkt använda den. Sedan glömde han bort den när tumultet uppstod.
Kammaråklagare Anna Väppling pressade 23-åringen kring huruvida kniven var hans enda alternativ.
AV: Hade du inte kunnat backa mot dörren och ta dig ut?
– Jag vet inte hur jag ska förklara. Jag hann inte tänka, det gick så fort.
AV: Du säger att det var en reflex. Hade det inte gått fortare att använda knytnävarna?
– Jag vet inte hur jag ska förklara, säger 23-åringen.
På torsdagen fortsätter rättegången med vittnesförhör och slutpläderingar.