Mannen, en tidigare ostraffad trebarnspappa sånär som på några trafikförseelser, hävdade i sten genom hela processen att han var oskyldig. Han dömdes av tingsrätten i juni 2012 mot sitt nekande till två och ett halvt års fängelse samt att betala 85 000 kronor i skadestånd till kvinnan. Med hjälp av sin advokat Marko Tuhkanen överklagade mannen domen till hovrätten, som mildrade hans straff med tre månader. Nu överväger advokaten att ansöka om resning.
– Hennes berättelse var en helt avgörande pusselbit för bevisningen i målet. Det fanns en del oklarheter om hur det hade gått till, men domstolen valde att fästa väldigt stor tilltro till hennes uppgifter, säger Marko Tuhkanen.
Han menar att om omständigheter som idag är kända, varit kända då, så hade sannolikt inte hans klient blivit fälld.
– Hade man vetat att de motsättningar som fanns kring hur det hela gått till, kanske hade sin grund i att den här människan slarvar lite med sanningen ibland, då tror jag utgången blivit en annan, säger Tuhkanen och fortsätter.
– Det finns inte utrymme för att man normalt sett beter sig nästan som en mytoman. I domstolen är det väldigt höga krav på offrets trovärdighet, säger han.
I det mål som kvinnan nu är aktuell i, misstänkt för grov mordbrand, mordförsök, grovt bedrägeri samt förfalskande av urkund, har det framkommit att hon inte alltid håller sig till sanningen.
– Redan vid 11 års ålder började jag må ofantligt dåligt. Jag kände hela tiden att jag inte dög. Jag började ljuga och säga det jag trodde folk ville höra, berättade kvinnan under den andra rättegångsdagen i giftmålet.
Enligt advokaten är detta en viktig signal, som domstolen skulle ha tagit i beaktande, om det varit känt då.
– Det är inte så konstigt att folk ljuger när de är misstänkta för brott, men när det finns bevis för att personen ljuger vanemässigt för att vinna fördelar, då måste man se upp, säger Marko Tuhkanen.
Ett annat exempel som framkommit under utredningen i giftmålet är en lögn som kvinnan inte kunnat förklara, då hon skulle köpa stormhatt hos en blomsterhandlare i Skellefteå. När hon pratade med blomsterhandlaren i telefon innan sa hon att hon skulle köra från Umeå.
– Jag vet inte varför jag sa det. Jag ljög om det mesta på den tiden, det kom av bara farten. Jag kunde knappt hålla koll på vad jag sagt, sade kvinnan i rätten under den femte rättegångsdagen.
PT har tidigare berättat om hennes påhittade cancer, en lögn hon använde för att skaffa pengar till sitt fortsatta spelande.
– En dag säger hon att hon fått cancer. I flera veckor gick jag med vetskapen att min sambo kanske inte skulle klara sig. Jag trodde hon gick på cancerbehandling, har hennes tidigare sambo sagt i förhör i tingsrätten.
Marko Tuhkanen anser att denna nya omständighet som framkommit om kvinnans personlighetsdrag är graverande.
– Om hovrätten känt till att hon redan i barnsben ljög vanemässigt för att vinna fördelar, då hade det här målet kunnat sluta annorlunda. Det vill säga att min klient hade friats, säger advokaten.
Han menar att bevisningen i målet var svajig redan då.
– Det fanns teknisk bevisning som motsade hennes berättelse, konstaterar Tuhkanen.
I hans överklagan till Högsta domstolen trycker han på att kvinnan flera gånger lämnat olika uppgifter om vilken tid övergreppet skedde, hon kunde heller inte redogöra för hur den misstänkte mannen lämnade platsen samt att hon lämnade ett felaktigt signalement. ”Bland annat har målsäganden beskrivit gärningsmannen med sex centimeter långt stylat hår och med örhänge. Min klient var vid tillfället snaggad och har aldrig burit örhänge.”, skrev advokaten i överklagan.
Vidare poängterar advokaten att enligt det rättsintyg som lämnats in kunde DNA från två personer konstateras i kvinnans underliv, men inget av dem tillhörde den nu dömde mannen. Dessutom ska kvinnan själv ha berättat att de skador som dokumenterats i hennes underliv orsakats av att gärningsmannen rivit henne med naglarna. ”Rättsintyget avseende min klient visar att han hade korta naglar, varför det framstår som osannolikt att målsäganden erhållit skadorna från honom.”, skriver advokaten.
Det är med fasa han tänker tillbaka på den tid då det här målet avhandlades.
– Det väcker obehagliga minnen till liv. Det fanns en del sammansättningar i domstolen som var dysfunktionella, inom juristvärlden kallades de för ”Dödspatrullen”, säger Marko Tuhkanen.
Han berättar att det som advokat på den tiden var mycket svårt att få gehör för sina invändningar.
– De dömde nästan alltid de tilltalade och de dömde dem väldigt hårt, säger han.
Vidare beskriver advokaten det stigma som hans klient nu lever med för resten av sitt liv.
– Det är väldigt stigmatiserande att bli dömd för sexualbrott, man blir väldigt hårt dömd i allmänhetens ögon under en lång tid efter att man avtjänat sitt straff, säger Marko Tuhkanen.