Ida Norenheim var ute på sin gård då hon uppfattade ett svagt rop på hjälp.
– Det var så otydligt att jag först gick tillbaka. Men så kom det igen och jag gick ut till postlådan vid vägen för att titta efter. Då upptäckte jag en person som låg på vägen. Jag såg att det var en kvinna med en krycka. Trodde först att hon bara hade ramlat och inte tog sig upp därifrån. Jag frågade vad hon hette för att se om hon var kontaktbar. Linda berättade att hon överfallits och rånats, säger hon.
Ida jobbar som undersköterska på ett äldreboende och blev rejält orolig.
– Linda frös jättemycket och tappade upprepade gånger medvetandet innan ambulansen kom. Jag försökte med alla medel hålla henne vaken. Jag fick blod på mina händer och kläder men försökte hjälpa så gott jag kunde, säger hon.
För Ida Norenheim var det självklart. Efteråt har hon tänkt mycket på det som hänt och att det fanns de som såg men ingen kom och hjälpte till.
– Man blir ju lite förskräckt när det har varit flera rån på kort tid. Vi har småbarn och hund så det händer att man går förbi parken. Jag har märkt att människor samlas där och att det ofta ligger ölburkar slängda.
Några dagar efter den tragiska händelsen fick hon besök.
– Linda och hennes kompis ville tacka mig. Det var uppskattat och jätteroligt. Eftersom Linda stundtals var okontaktbar den kvällen, blev jag förvånad över hur de kunde hitta igen mig. Jag är glad att hon är bättre nu, säger Ida Norenheim.