Hur är läget?
– Det är mycket, mycket bra.
Hur hög är din slutspelspuls?
– Den är hög. Mycket spänning och känslor, men ett positivt pirr.
Hur har det gått att komma in i basketsfären?
– Jag börjar bli lite ljummen i kläderna. Det tar ett tag innan jag kan säga att jag blir varm i kläderna för jag kommer inte från den här branschen, men jag arbetar hårt på det.
Vad gör du på dagarna?
– Dagarna består oerhört mycket av affärer, jobba med våra partners, och sporten som är vår kärnverksamhet. Det är hårt jobb från morgon till kväll.
Har du några tips till en bra mötesstruktur?
– Att vara väl förberedd, komma i tid och hålla korta och kärnfulla möten för att sedan bestämma vad nästa steg ska vara.
Vilken chefstyp är du?
– Det kanske är fel att fråga mig, men jag litar fullt ut på mina medarbetare. De äger sin almanacka. Vi är ett litet team som är tajta med varandra. Vi ska ha roligt, må bra och det ska kännas lustfyllt att gå till jobbet och träffa varandra.
– Jag har haft teambuildingaktiviteter där vi bland annat bakat pizza på Tree Hotel och haft julfest hemma hos mig och innan slutspelet var vi och curlade i Coop Norrbotten Arena. Har vi lagkänslan i gruppen vet jag att jag kan lita på mina medarbetare. Att de har roligt på jobbet och är viktigt för mig.
Vad har du för bakgrund?
– Jag har personligen inte spelat basket eller haft barnen involverade. För min familj har det handlat om hockey, innebandy och fotboll. Basket började jag följa för fyra–fem år sedan som en i publiken.
– Mitt uppdrag är inte att ha specialistkompetens inom basketen utan att jobba med affärer och utveckla verksamheten för Luleå Basket. Vi blir alltmer likt ett företag och jag är mer som en vd även om jag kallas klubbdirektör.
– Jag har jobbat åt riskkapitalbolag i fem år och varit företagare närmare tolv år. Jag har drivit fyra egna företag. Jag är väldigt entreprenöriell i mitt sätt och har jobbat med att göra affärer hela mitt yrkesliv.
Urban Nordh lämnade med tre raka SM-guld, hur ser du på den utmaningen?
– (skratt) Det var ett snyggt avslut. Visst är det en utmaning och folk vill att vi ska vinna guld varje år. Och det vill vi också och ni journalister. Samtidigt finns verkligen där ute.
Du jobbade en kort tid som sälj- och marknadschef åt Luleå Hockey, vad hände där?
– Min tidigare arbetsgivare inom riskkapitalbranschen skulle öppna kontor i Luleå och jag tog chansen att vara med ett halvår där innan jag kom hit.
Vilket utrymme fick damerna respektive herrarna i Luleå Hockey?
– Jag var med från början och damerna fick väldigt mycket utrymme. Det var väldigt roligt att jobba med damhockeyn och om jag fortsatt i Luleå Hockey hade jag velat utveckla den.
Kan hockeyn lära sig något av basketen?
– Jag tror vi alltid kan lära något av varandra och vi har ett jättefint arbete tillsammans. Inför slutspelet har jag skickat en inbjudan till alla damelitlag i Norrbotten och vi ordnar så att de får bra platser. Både organisatoriskt och marknadsmässigt kan vi lära av varandra. Alla strävar efter mer och mer pengar.
Hur är det att dela kontorsmiljö med Lars Mosesson?
– På min "att-göra-lista" finns att Lars ska få berätta om basketen i Luleå för mig. Han har jobbat länge inom basketen och jag ska intervjua honom. Han kan ge mig goda råd och tips, men jag har inte hunnit än.
Ditt smultronställe i Luleå?
– Min oas som är stugan på Renholmen i Luleå (utanför Mörön). Sedan kommer jag från Kuivakangas och det är den finaste platsen i hela världen. Där andas jag ut och mina föräldrar lever än. Min pappa är 91 och mamma 89 och jag tittar till dem minst en gång i månaden. När jag åker dit går det inte att känna slutspelspuls.