– Det är jättebra, jag är hemma i huset och sommaren har börjat visa framfötterna. Just nu dricker jag kaffe och sitter på min altan och försöker hitta en sommarvibb.
2 Vad har ni på gång med Raised Fist i sommar?– I sommar spelar vi på Bråvalla och sen blir det lite festivaler utomlands för att hålla oss varma. Bråvalla är exklusivt i Sverige, dealen är att vi bara spelar där. Fokus just nu är att sätta turnédatum för hösten. Vi kommer göra Europa i två delar. Tanken är att vi ska göra det grundligt, det blir många datum. Det hade varit kul att göra ett ordentligt klubbgig i Luleå.
3 Hur är det att spela inför hemmapublik?– Om man utgår från senast var det ett mäktigt gig, vi spelade ju i Pontushallen för att få in publiken. Vi har väldigt mycket fans här uppe, det har vi vetat ända sedan vi spelade på Kirunafestivalen. Då kunde vi inte gå upp på scenen för att kravallstaketen gick sönder innan giget så vi fick sitta och vänta medan de byggde upp det. Sverige över lag brukar funka bra. Jag tror att det är för att vi inte spelar sönder oss här.
4 Vilken är din mest minnesvärda fajt?– Ja, alltså jag är ju ingen fighter och har som aldrig varit det, jag är mer en kampsportsutövare. Men det kan vara nere på klubben när man hamnat i någon riktig jävla armbrytning med någon man känner väldigt bra och så blir det väldigt, väldigt hårt. Men det är ju skadorna man minns, för nåt år sedan bröt jag näsbenet när vi hade en liten batalj. De minnesvärda fajterna är inte de jag själv stått för utan det är ju mina studenter. När man har tränat hårt i flera månader och sen går man match och så vinner de och så får man fira det tillsammans, alla de är otroligt minnesvärda.
5 Mest minnesvärda spelningen då?– När vi kom till Kanada första gången vi turnerade och hade noll koll på grejer. Vi landade i Montreal och såg en konsertlokal som tog mellan 1000 och 2000 pers med en sån här stor, klassisk skylt, ”Tonight: Raised fist”. Vi hade sålt ut stället så det var ju helt galet och vi fattade ingenting. Merch och t-shirts för hela turnén var slut innan vi gått på scenen. Just den tiden var det mycket hardcore och skatepunk i Kanada och vi råkade hamna mitt i det där. Där fick vi ett häftigt minne för livet.
6 Finns det något beslut i livet som du ångrar?– Nä. Vi pratade om det i bandet för några dar sen och frågade oss hur livet sett ut om man gjorde annorlunda – för vi har ju tackat nej till många stora saker när det inte passat oss – och vi kom fram till att vi ångrar ingenting idag. Vi är alla är jävligt nöjda med den plats vi befinner oss på, socialt, arbetsmässigt och med bandet. Och man vet ju aldrig, man hade ju kunnat ligga på en avvänjningsklinik nånstans i Sydamerika vid det här laget om man hade gjort nånting annat.
7 Hur skulle du beskriva den platsen du befinner dig på i dag då?– Jag tycker det är harmoni. Jag är ju farsa, har en tvååring, en villa och sambo och livet leker bara på. Jag får jobba med spännande projekt, jag gör precis det jag vill, och sen får jag hålla på med kampsport 5-6 dar i veckan. Så harmonin i allt, att jag bara gör saker jag älskar, det tycker jag är bortskämt bra.
8 Finns det något du skulle vilja ha mer av i Luleå?– Jag är ganska nöjd, för nu är jag såhär pappig och hemma mycket. Det finns ganska mycket att göra i stan, men själen i Luleå har alltid varit lite si och så, kring musik och kultur. Det är ju en stad folk flyttar in till eller flyttar ur, det blir som ingen bibehållen själ. Jag saknar till exempel klubblivet, där jag själv länge var aktiv, det tycker jag har försvunnit helt.
9 Du har ett ganska tufft uttryck, men är du en mjukis inuti?– Ja, jag tror att jag är ganska mjuk. Men jag förstår, uttrycket är ganska hårt. Slår man ihop alla bitar i ett foto, mig vältränad med tatueringar, så får man den bilden. Det blir nån sorts tuff grej. Och jag har ju skinn på näsan och har haft en tuff uppväxt så skulle inte vilja påstå något annat men livet går i cykler och i den här sista cykeln är jag ju som bara en snäll, nördig pappa. Man kan tro att jag är någon sorts MMA-fajter men verkligheten är mer att jag är brottarpappan som sitter på mattan och lär ut. Sen har jag jobbat med data och IT hela mitt liv och det säger väl också en del. Och sen musikaliskt, det är jag som står för de lugna låtarna i bandet och jag skriver ganska känslomässiga texter så jag går inte alltid hand i hand med bilden man kan se.