– En i grunden levnadsglad och nyfiken människa som har nästan löjligt lätt att se det vackra och sköna i tillvaron.
2 Som radiopratare är du en välbekant röst bland norrbottningarna. Känner folk igen dig på stan?– Det hände för bara någon vecka sedan i en matvaruaffär i Boden. Då kom en kvinna fram och frågade om jag var Lena Callne. De som ger sig till känna är ofta positiva. Sedan lärde jag mig tidigt att om man som programledare på något sätt berör så blir man inte omtyckt av alla. Rollen som programledare handlar om personkemi med lyssbarna och det är inte alla som har personkemi med mig.
3 Hur tacklar du det?– Det var jättehemskt i början när jag var ny. Jag var naiv och ingen hade förberett mig på det när jag fick mitt första hatbrev. Jag hade nog inte klarat av att ställa mig vid mikrofonen morgonen efter om jag samtidigt inte fått positiv bekräftelse från andra lyssnare och stöd från min chef.
4 När inledde du din radiokarriär?– Det är snart 20 år sedan. Jag brukar beskriva radio som min lyckliga kärleksrelation – jag känner mig trygg men aldrig uttråkad, eftersom att jag ständigt blir överraskad och lär mig nya saker. Det härliga är att det finns så många olika sätt att jobba med radio på. Just nu jobbar jag till exempel även med en P4- dokumentär där jag får redigera och nörda in mig på ljudbilder. Det är som att måla en tavla!
5 Vilken är din drömintervju och varför?– Det varierar från dag till dag. Men jag skulle gärna intervjua Michelle Obama. Och när vi avrundade intervjun skulle jag nog inte kunna låta bli att diskret övertala henne om att redan nu förbereda nästa presidentkampanj.
6 Vem är den mest kända du har intervjuat?– Jag har intervjuat både Drottning Silvia och Carola. Men den jag känner att mitt trumfkort är Astrid Lindgren. Det är en intervju som jag aldrig glömmer.
7 Berätta om intervjun.– Hon var precis så charmerande, intelligent och trevlig som man kan förvänta sig. Det var i början av 90-talet då jag jobbade på Synskadades riksförbund. Jag gjorde en kassett som gick ut till synskadade barn. Jag skrev till hennes sekreterare och bad om intervjun. Det dröjde så länge innan jag fick svar att jag nästan gett upp. Astrid kunde inte skriva längre då för att hon såg dåligt. Så jag minns att jag frågade henne: ”Om du skulle skriva igen, vad skulle du skriva då?”. Då blinkade hon och lät så där busig i rösten: ”Då skulle jag skriva om dig”.
8 I höstas flyttade du från Unbyn till centrala Boden. Hur är ditt nya liv?– Ja, det är nytt för mig. Jag har verkligen bott på landet och nu bor jag mitt i stan. Så för mig känns speciellt att kunna gå över gatan och ta en fika på ett café. Eller handla klockan tio på kvällen. Jag älskar naturen, men jag tror att jag är lite antingen eller när det handlar om boende. Antingen riktiga landet eller mitt i stan, om jag får bestämma.
9 Hur mycket bodensare är du, skala 1-10?– Jag jobbar på det. Det är ingen tvekan om vilket hockeylag jag håller på i alla fall, eftersom sonen spelar i Bodens Hockeys U14. Jag har bott i Bodens kommun i alla år sedan jag flyttade till Norrbotten men har ärligt talat aldrig känt mig som bodensare. Nu när jag bor mitt i Boden försöker jag växa in i rollen som bodensare. Sedan skulle jag säga att jag är en 10:a på skalan som norrbottning. Jag gillar och värnar hela den här landsänden.
0920-26 27 78