En gränsöverskridande opera

I lördags hade Bengt Pohjanens (liberetto), Kaj Chydenius (musik) samt Riitta Tirris (regi) Joppaus ooppera/Smugglaropera premiär. Fullsatt = omkring 800 personer, i Pellos ishall. Och utsålt på var och en av de sammanlagt sju föreställningar som planeras också. Det diskuteras redan om extraföreställningar så visst: det går att genomföra en opera även i Tornedalen. Som för säkerhets skull spelas på både svenska, finska och meänkieli, men det är aldrig några problem med att kunna ta till sig föreställningen eftersom hela librettot finns återgivet i boken Gränsvind. På samtliga språk. Handlingen i denna folkligt betonade opera, där de i sammanhanget väl meriterade Marko Puustinen och Kai Hyttinen gör speciellt imponerande sånginsatser bland de etthundratjugotalet medverkande, utspelar sig dels 1809 och så även sent på 1950-talet. Puustinen är engagerad vid operan i Helsingfors och Hyttinen är en i Finland mycket populär schlagersångare. Bengt Pohjanen har engagerat sig starkt i föreställningens tillkomst och det gick inte att ta miste på hur glad han var över den framgång som Smugglaropern blivit, redan initialt. ? På ett seminarium här i Pello år 2001 så påstod jag att det skulle gå att samla tusen personer per kväll här, i en opera som behandlade smugglingen. Jag utmanade kommunalråden på den finska och svenska sidan att vara med om det och de antog utmaningen. ? Nu har hela bygden, både på den finska och svenska sidan, blivit engagerade. Sammanlagt har det kostat omkring två och en halv miljon att genomföra. Vilket inte kan påstås vara särskilt mycket, när det handlar om flera års arbete och över hundra personer som jobbat med det. Planerar en fortsättning ? Vi planerar redan för en fortsättning nästa sommar. Och det gör mig speciellt glad att seriös kultur som detta är frågan om också visar sig ?gå hem? så bra bland publiken. På bekostnad av allt det banala och ytliga. Bengt Pohjanen signerade massor med libretton, som sträcktes fram till honom, och nämnde även att ?när det är premiär på något som jag varit med och gjort så är det ju alltid något som händer? varvid han säkert tänkte på en viss tårta som han fick i ansiktet av kollegan Mikael Niemi när filmen Fylla moppe premiärvisades samt det bombhot som ringdes in till Norrbottensteatern när pjäsen Dagning röd hade premiär där. ? Fast den här gången har det varit lugnt. Men under genrepet fick dock en av de medverkande bud om att hans son hade blivit allvarligt hjärtsjuk. Kärv humor Bengt Pohjanen har själv flera uppgifter i föreställningen och framträder bland annat som von Döbelns tolk, i hemvärnets kalsonger, samt även för övrigt tillräckligt elegant skrudad. ? Min far sysslade ju väldigt mycket med smuggling, bland annat av hästar, under 40- och 50-talen, och jag vet inte om han skulle ha haft så mycket att säga om han hade kunnat vara med här nu, säger Bengt Pohjanen lite lagom pillemariskt. ? Men han hade nog tänkt desto mera och då ungefärligen som ?det här var inte dåligt!?. Och: det var det ju verkligen inte heller. Kaisa Nivas scenografi är väldigt expansiv och imponerande och i den sätter sig fullkomliga massor av medverkande i gemensam och individuell rörelse, i framspelandet ? och sjungandet av Smugglaroperan. Jag påminns flera gånger om arbetarspelen på Seskarö förr om åren medan jag sitter och tittar. Och det finns både en slags kärv humor och en kärleksfull ömhet i uttrycket i den här operan, som tilltalar mig väldigt mycket. Sånger som Älven har alltid funnits, Smugglarsonens sång och Jag är smugglare går in i helheten och framförs på ett mycket skickligt sätt. Ett sätt att överleva En häst kommer in på scenen. Och en Volvo PV också. Och i librettot listas något av allt det man smugglade: Poplinkappor, gabardin, tyger, märktråd, björntråd, hinkar, Gilette razor rakblad, nylonstrumpor, skjortor. Smugglingen var ett sätt att överleva. Liksom även tulltjänstemännens jobb var. Relationerna dessa grupper emellan var inte sällan god. Men ändå inte alltid. Hårda skärmytslingar förekom också. ? Jag har inte velat ha med några moraliseringar utan bara berätta om hur livet för människorna som bodde här vid gränsen var, säger Bengt Pohjanen och han tillägger: ? Samt om hur deras liv fortsatte. Oberoende av var maktens handhavare hade bestämt var gränsen skulle ligga. Renköttsoppa i pausen I pausen av den nästan tre timmar långa föreställningen såldes det renköttsoppa för 6 euro och ett 70-tal liter av den varan hade kokats. Premiärkvällen bjöd på sol och vackert väder, men ändå fylldes ishallen av närmare 800 personer. Och bland dem fanns Tuomo Alapuranen med sällskap, från Pello, som förklarade sig mycket nöjd med det som de hade sett. ? Mycket, mycket bra och det gäller både för Kaj Chydenius musik och för Bengt Pohjanens texter. ? Det här betyder mycket för vår bygd och vi hoppas på något slags fortsättning också! Vilket ju bara kan beskrivas som: Bra uttryckt.

En gränsöverskridande opera

En opera i Tornedalen ? går det verkligen att genomföra?Förvisso gör det så.Även om det kanske inte var så väldigt många som trodde på projektet från början.

En opera i Tornedalen ? går det verkligen att genomföra?
Förvisso gör det så.
Även om det kanske inte var så väldigt många som trodde på projektet från början.