De 33 minusgraderna utomhus skrämmer inte parkourkillarna från att ta sig till Voltarenan för veckans träning. Denna torsdagskväll har nio av totalt tolv killar trotsat kylan. För att bli riktigt bra på parkour krävs mod, styrka och smidighet, något som det här parkourgänget besitter. De flyger genom luften och gör halsbrytande volter, för kvällen under ledning av tränaren Tim Sundberg, 17 år, som är den med längst erfarenhet i gruppen.
I Luleå är parkour en relativt ny företeelse och gruppen har varit i gång i drygt två år. De största entusiasterna lärde sig genom att titta på youtube-filmer och försöka kopiera från dem. Som kvällens Tim Sundberg exempelvis.
– Jag började med parkour efter att ha sett filmer på youtube och tyckte det var coolt. Så jag började försöka lära mig själv genom att göra volter hemma. Det var kanske inte helt lyckat för jag fick en del skador. Senare fick jag tips om Lulegymnasterna som hade en friare träningsgrupp där allt fler blev sugna på att träna parkour, och eftersom jag var den som hade övat mest så gick jag in som tränare, berättar han.
Tillsammans med Jacob Keskitalo, som varit med i föreningen i ett drygt år, leder han nu en nybörjargrupp för att ge fler chans att träna sporten.
– Jag och Tim träffades när vi tränade jujutsu och han har varit som en storebror för mig när det gäller parkour när jag såg honom göra volter så ville jag också lära mig. Jag började också köra volter lite här utomhus där jag kunde få plats. Det ledde till en del skador, sedan fick jag tips att Lulegymnasterna hade en parkourgrupp och nu har jag tränat här i ett år. Nu har jag och Tim tillsammans gått en baskurs i parkour för att få lära ut till andra för vill kunna ge till andra det som vi inte fick när vi började träna, berättar Jacob.
Parkour har funnits under Luleå gymnasterna i drygt 2,5 år, och har på relativt kort tid vuxit till en av de mest populära sporterna i Luleå. Men att få plats i en grupp är inte helt enkelt. I dagsläget står omkring 60 ungdomar i kö för att få börja träna, ungefär hälften av dem är tjejer. Den stora utmaningen nu är att det saknas både tränare och lokaler för att ta emot alla som är intresserade.
– Vi har pratat med kommunen för att få till en park utomhus och gärna en egen träningslokal inomhus för att kunna ta emot alla som vill träna parkour. I dag måste vi dela lokaler med gymnasterna vilket gör att det inte finns tillräckligt med tider för oss att träna eftersom lokalen är så fullbokad. Det gör att vi inte kan utvidga sporten som vi skulle vilja, säger Jacob.
Nu planeras att låta fler gå baskursen till tränare för att kunna starta en mellangrupp för dem som lämnat nybörjarstadiet men ännu inte blivit så avancerade att man börjat med de mer komplicerade volterna. Flera av dem som i dag tränar parkour tränar även någon form av kampsport, en kombination som är optimal menar Jacob och Tim.
– Man har stor nytta av att kombinera sporterna. I parkour bygger upp en stadig smidighet så om någon kastar dig fel i kampsporten så vet man från parkouren hur man ska hantera det för att inte skada sig, förklarar Tim.
– Och de går ju hand i hand som koordinationssporter och får en bättre förståelse för sin kropp och hur man kan röra sig. Många säger ju att Parkour är en typ av kampsport men det handlar det inte om att slåss utom att fly, att ta sig bort från stället på bästa smidigaste sätt. Det är en mer passiv form av kampsport, fyller Jacob i.
Den stora fördelen med parkour menar de är, förutom utmaningarna i att ta sig över hinder på bästa sätt, den stora gemenskapen som finns. Parkour är ingen direkt tävlingssport men närbesläktade tricking och freerunning har ett större inslag av tävling i sig. I Luleå har man ännu inte varit med i någon tävling, men både Tim och Jacob tycker att det vore kul att testa.
– Jag har aldrig tävlat seriöst, men det hade varit kul att göra det tillsammans med vårt team bara för att se hur det skulle gå och dessutom få träffa andra människor som håller på med det här. En frän grej är att om två lag möts exempelvis i fotboll så blir det förlorande laget skitarga. Men om man förlorar i parkour, freerunning eller tricking går man fram och gratulerar och frågar hur de gjorde så att man kan lära sig av varandra, säger Tim.
– Gemenskapen i parkour är annorlunda jämfört med andra lagsporter. Det finns liksom inga vinnare eller förlorare. Vi är alla vänner i slutändan. Och vi gör alla samma saker och är ute efter att lära sig av varandra. Vi vill stärka upp alla och är som en familj och pushar varandra att nå nya höjder och göra bättre ifrån sig.
Nu planerar föreningen för att bjuda in till ett parkourläger senare i år och då bjuda in klubbar från andra delar av landet.
– Jag ser fram emot det för då får vi bygga kontakter med folk som är bra och som delar samma intresse. För vi kan alltid lära av varandra, säger Jacob.