29-åringen är uppvuxen i Småland och har lantbrukandet i ådrorna.
Under veterinärstudierna i Uppsala korsades hennes och Victor Lundbäcks vägar.
Just innan de blev ett par hade han nappat på en förfrågan från sin farbror om han ville ta över släktgården i Pålänge utanför Kalix.
– Man kan vara veterinär överallt.
Efter tre år, när studieåren var över, bar det av norrut även för henne. I flyttlasset hade hon även sina tre herefordkor.
Väl på plats köpte de en annan gård i byn, den som nu är deras hem. Från start hade det unga lantbrukarparet ungefär 100 djur, varav 40 mjölkkor.
– Stället var nedgånget, det har varit mycket att göra. Korna gick först, de var mest trångbodda. Man hinner inte allt på en gång, säger hon medveten om att livet som småbarnsföräldrar inte bara handlar om arbete.
Numera finns 200 nötkreatur varav 100 mjölkkor och tre katter på gården. Och varannan dag hämtar Norrmejerier 5 300 liter mjölk från gården.
Framtidsdrömmen är att ha en så stor besättning och nå sådana volymer att de har råd med fler anställda.
– Det är kul att producera mjölk. På sikt kommer vi nog att bygga en ny bättre ladugård för fler kor.
Hon prisar även årets sommarjobbare och entreprenörer som bidragit till att fem skördar bärgats från veckan efter midsommar och fram tills början på september.
– Det har varit en intensiv period, slitigt. Vi är lite matta, säger hon.
För tillfället är hon mammaledig. Men drömjobbet som djurhälsoveterinär är redan hennes – det fick hon när dottern Ylva föddes. Nyligen såg även sonen Björn dagens ljus.
I jobbet ligger fokus på att förebygga sjukdomar hos kor.
– Det är bra att ha en egen besättning att testa sina teorier på. När man driver eget får man göra mycket som man vill, säger hon och tillägger att man trots det inte alltid går att göra allt man vill.
Tidigare har det i veterinärjobbet handlat mycket om besök ute på gårdar.
– I vår har vi testat via videolänk. Det blir nog ett bra komplement, det är långa avstånd i Norrbotten.
Avsaknaden av lokalt nätverk är en förklaring till att hon håller fast vid ”gamla” vanor.
– Man kan säga att jag är född in i LRF (Lantbrukarnas Riksförbund). Det var en del av umgänget under uppväxten. LRF ungdomen är ett bra nätverk om man vill träffa andra unga lantbruksintresserade och driva frågor som är viktiga för ungdomar.
Hon fortsätter:
– Generationsskifte är en stor grej för oss i LRF ungdomen, men även exempelvis företagande diskuteras. Vi inspirerar varandra att våga satsa.
Apropå generationsskifte. Redan från början har 15 månader gamla dottern hängt med i vad som händer på gården. Än så länge är det mest traktorturer med pappa på menyn. Men hon räds inte att röra korna.
Lowa Göransdotter ångrar inte flytten norrut. Saknaden efter övriga familjen finns där – liksom längtan efter våren i södra Sverige.
– Våren är så kort här, jag saknar vårblommorna. När de söderut pratar om vårsådden har vi ännu en meter snö här.
Enligt henne finns många fördelar med att driva lantbruk i norra delarna av landet – marken är billigare och konkurrensen om den är mindre. Det är dock negativt då äldre som borde dra sig tillbaka väljer att bo kvar i stället för att sälja till underpris.
Att ha kommit till en levande by dit yngre har sökt sig uppskattas av Lowa Göransdotter.
– Vi har blivit väldigt väl mottagna. Och det finns absolut plats för lantbrukare i Norrbotten!