- Det här är bra för fysiken, man håller i gång och arbetar med kroppen. Annars skulle man så här på vintern ägna sig mest åt att laga redskap som används under sommarfisket och det blir tråkigt i längden, säger Kjell Strömbäck, yrkesfiskare från Nyborg som tillsammans med sin kollega Gunnar Nilsson tog med oss ut på vinterfisket.
Just den här dagen skulle noten dras i Pålängefjärden. Förberedelserna med att fästa linor för att dra noten har gjorts tidigare när säsongen startade. Nu gäller det att transportera noten under isen, cirka 500 meter bort till "hjälpen" som isvaken vid upptagsplatsen kallas. Och eftersom det är en sex timmar lång procedur hinner vi prata en del om fisket och dess förutsättningar.
Kjell Strömbäck berättar att även hans pappa var fiskare och att han själv varit fiskare på heltid sedan 1971. Gunnar Nilsson i sin tur var lantbrukare fram till i fjol, men nu är det fiske som gäller. Båda konstaterar att alla dagarna ute i naturen har gjort att de lärt sig att respektera naturen och iakttar vad som händer. Dessutom påverkas självfallet ekonomin av om det blir ett dåligt fiske och det känns självklart att vara observant på saker som påverkar naturen.
Balanserar fisket
Vinterfisket efter siklöja är speciellt då det regleras i samförstånd med fiskare och fiskeriverket. Ser man att fångsten ett år är sämre, då drar man ner på fiskandet.
- Det fungerar väldigt bra. Det gäller att vara rädd om balansen. Fiskar vi ut en art har den svårt att resa sig eftersom andra arter då tar över, säger Kjell Strömbäck.
Han och kollegorna i Kalix tillhör den allt mer sinande skaran av yrkesfiskare i Norrbotten. De som vinterfiskar är än färre. Endast sex fiskare, alla i Haparanda och Kalix skärgård, anser det lönt att fortsätta med detta fiskesätt som utövats sedan 1400-talet. Vinterfisket är också enbart en mindre del av totalomsättningen, men viktig ändå, anser de båda.
På grund av isförhållanden har till exempel fiskare i Luleå skärgård haft allt svårare att vinterfiska de senaste åren. När isen väl lägger sig i mars anses tillgången på fisk vara sämre och då tycker man inte att det är lönt att ägna sig åt det här.
När det gäller klimatet och om ändrade väderleksförhållanden påverkar fisket konstaterar Kjell Strömbäck att det inte blir någon riktig havsis i år och även isen i fjärden är tunnare än normalt.
Han menar att man ska vara försiktig med att dra allt för drastiska slutsatser, men har också noterat att vindförhållandena ändrat sig de senaste åren, vilket påverkar fisket i högsta grad.
- Nu har vi haft sydliga–sydvästliga vindar på vintern, medan det blåser nordligt på sommaren. Vinden för ju med sig varm luft söderifrån och för fiskarna vore det bra om det är ordentligt med is. Det är det naturliga förhållandet för vårt bestånd här, säger Kjell Strömbäck, som tror att det inte heller är bra att havsvattnet blir allt varmare eftersom fisken naturligt slutar att äta när det blir kallare än fyra grader i vattnet och det är viktigt att de har de här pauserna.
Vad har hänt?
Sommarfisket drabbas också negativt av nordliga vindar.
- Vårt fiske bygger på att fisken simmar i redskapen och är det frånlandsvind blir det inget. Det är kanske det som man funderar mest på. Vad har hänt med vindarna? säger Kjell Strömbäck.
Gunnar Nilsson konstaterar att yrkesfiskare i Norrbotten också drabbas av att Östersjön är så försurat.
- Stora delar av bottnen är död, där finns inget liv. Sedan ser man ju att det är allt mer algblomning och igenslammade stränder till följd av övergödning även här i området. Det är tråkigt att se, säger Gunnar Nilsson.
Han tycker att industrin, transportsidan och inte minst flyget måste ta sitt ansvar för nedsmutsningen.
- Men även vi måste ta vårt ansvar för hur vi handskas med naturen. Tyvärr så fastnar det rent otroliga saker i våra nät på somrarna. Det är allt från kylskåp till TV-apparater och bilbatterier, berättar Gunnar Nilsson.
Ett fynd som man däremot kunde skratta en hel del åt var en hembränningsapparat som fastnat, inte i polisens nät, men väl i deras.
Främmande arter
Kjell Strömbäck har ett annat exempel på att människan skapar obalans i naturen.
- Vi har börjat få in en rad främmande arter som bär på sjukdomar som våra arter inte klarar att stå emot. Och det behöver inte direkt ha med klimatet att göra utan till exempel kam-maneten som synts i Bottenhavet och de kräftor som orsakat sjukdom i våra älvar har troligen kommit hit med ballastvatten, säger han.
Kjell Strömbäck är ordförande för yrkesfiskarnas intresseförening och följer också därför fiskenäringens förutsättningar. Han gläds med det förestående beslutet om förbud mot drivgarnsfiske i Östersjön. Det är bra för fisket i norr. Men han är kritisk till att Vattenfall som elproducent och ansvarig för utbyggnaden av Lule älv inte tar sitt ansvar för den odlade laxstammen. Enligt honom har förändringen av utfodringen av smolten gjort att den inte klarar sig när den sedan släpps ut i vilt tillstånd.
Broilerlax
- Fodret gör att laxen växer, den blir som en broiler och när den kommer ut förstår den inte att äta tillräckligt och svälter i ihjäl. Av de 600.000 smolt som sätts ut varje år kommer bara någon procent tillbaka och det är en katastrof, säger Kjell Strömbäck.
Enligt honom har den negativa utvecklingen pågått i några år nu och får det fortsätta betyder det att vildlaxälvarna Kalix och Torne älv måste stå för all produktion av lax.
- Det förstår alla att det inte går. Det blir vi fiskare i Kalix- och Torneälvsområdet som får betala. Våra älvar ska sörja för allt som fiskas i Finland, Polen och så vidare. Snart kommer det att bli nya heta diskussioner om vem som då ska tvingas att sluta fiska. Det blir fiskarna i Haparanda som får skulden, medan den som tjänar på älvutbyggnaden och som egentligen bär skulden, går fri, säger Kjell Strömbäck.
Han tycker att detta i högsta grad är en klimat-, eller i alla fall en naturresursfråga och inte alls en fråga om några enstaka kustfiskare ska få överleva.
Fortfarande ren natur
- Mat ska vi ju alla ha och våra vatten och vår natur är fortfarande ren och ger råvaror av hög kvalité. Det finns all anledning att fortsätta att ta vara på de naturresurser som vi har här. Och tvärtom, det finns ingen anledning till att inte ha kvar fisket. Det finns, som i fallet med laxodlandet, framgångsrika sätt att göra det på. Det är bara att återgå till det sätt som vi vet fungerar, säger Kjell Strömbäck.
Siklöja, som vi i dag mest förknippar med den åtråvärda rommen, blev i höstas, tack vare Tryggve Bergman vid BD Fisk, en av råvarorna som deltagarna i Årets kock-tävling fick ta sig an. Bergman har låtit ta fram en filémaskin och det har öppnat helt nya vägar för den lilla lax-fisken.
- Med filémaskinen har löjfilén kommit in i matlagningens riktiga finrum. Succén med Årets kock gav oss oerhörd PR och i dag har Grand Hotel löjfilé som förrätt på sin meny. Det ger helt andra priser även på råvaran förstås, säger Tryggve Bergman.
Kjell Strömbäck kan bara hålla med och både han och Gunnar Nilsson följer med stort intresse och engagemang för hur intresset för den nya produkten utvecklas. Man tar även då och då emot utländska intressenter som vill ta löjan ut på sin hemmamarknad.
400 kilo löja
Tryggve Bergman konstaterar att filémaskinen faktiskt är av stor betydelse för hela löjfisket eftersom EU-bestämmelser kommer att tvinga näringen att ta vara på en större andel av löjan än vad som sker i dag efter att man klämt den på den åtråvärda rommen. En fråga om hushållandet av våra gemensamma resurser alltså.
Hur gick det då med dagens fångst? Ja, cirka 400 kilo siklöja hade noten fångat in och i det här fallet var skinnet redan sålt innan björnen var fälld, det vill säga avsättningen av fisken var säkrad redan innan Gunnar och Kjell gav sig ut på morgonen.
- Ja, på vintern fiskar vi bara det som beställts. Allt det här är redan sålt till Finland, där löjan är mycket populär, säger Kjell Strömbäck medan han börjar packa ihop utrustningen – och förbereda för nästa dags fiske.