Inför blott ett dussintal åhörare i Folkets hus i Pajala frågades Socialdemokraternas fem regionrådskandidater ut på söndagseftermiddagen, en vecka innan partiet avgör vem som ska ta Maria Stenbergs plats i valrörelsen.
Mycket av diskussionen kom att handla om sammanhållning. Dels om hur politiken ska hålla ihop länet genom att erbjuda likvärdig vård och service i hela Norrbotten, men också om hur ett parti som skakats av splittringar och interna stridigheter ska enas.
– Många gånger blir det mycket byapolitik och då ser man också att stabiliteten i besluten fallerar. Kommunpolitiken träder fram och man förlorar helhetssynen, säger Bente Åkerholm som är en av de fem som vill bli S andra regionrådskandidat.
Hon tycker att företrädare för alla partier i regionfullmäktige tenderar att se till sin egen hemort snarare än hela länet. Det är kanske det främsta skälet till att S ofta uppfattas som splittrat, enligt Åkerholm.
– Grunden är det.
Det rödgröna blockets majoritet i regionfullmäktige är svag och när någon S-ledamot har röstat emot sitt parti har oppositionen kunnat vinna flera omröstningar. Elisabeth Lindberg, ordförande i fullmäktige och regionrådskandidat, tycker att det är dags att söka bredare samverkan.
– Det är så viktiga frågor för medborgarna så vi måste söka större stöd, säger hon.
Lindberg tycker att dagens situation, med två nästan jämnstora block, skapar prestige och att det därför är svårt att nå fram till breda överenskommelser.
– Jag tror att i vissa fall säger vi nej bara för att oppositionen har lagt förslaget. Vi måste mötas tidigare och sy ihop våra förslag.
Ska ni till och med gå in i en bredare koalition?
– Det kan jag inte uttala mig om förrän vi har sett valresultatet.
Birgitta Persson, som är valberedningens favorit till att bli regionrådskandidat, är inne på samma linje som Elisabeth Lindberg. Hon tycker att dagens situation, där alla socialdemokrater inte alltid röstar med sitt eget parti, är ohållbar.
– Det ska vara högt i tak, men när man har fattat majoritetsbeslut är det det som gäller. Annars ska man kliva åt sidan. Det är det som är demokrati, säger Birgitta Persson.
Är det också ett tecken på att man behöver en bredare majoritet?
– Framför allt är det viktigt att de som sitter i regionfullmäktige ser vad ens uppdrag är. Sitter jag här som representant för min hemkommun eller för att fatta bra beslut för hela länet? Man måste förstå vad som är regionens bästa.
Är det för mycket byapolitik i regionen?
– Ja, i vissa frågor är man alltid sig själv närmast. Men det går inte.