Snells entreprenad AB, som bedriver krossverksamhet och maskinentreprenad, var en av de stora lokala förlorarna när Northland resources gck i konkurs 2014. Pajalaföretaget stod med fordringar över 9 miljoner kronor och hade dessutom investerat stora summor.
– Vi tog risken, byggde en ny verkstad för 27 miljoner kronor. 60-70 procent av vår omsättning var gruvan, säger Patrik Snell, verkställande direktör.
Han har sedan länge gett upp tron på att få tillbaka pengarna och döljer inte viss bitterhet över det.
– Sett till omsättningen tog vi största smällen av alla och som oprioriterad fordringsägare blev skuldbördan bara ännu högre. Det kändes inte alls bra. Men de pengarna är glömda i dag.
Som mest hade Snells entreprenad omkring 60 anställda men i och med gruvkonkursen tvingades de säga upp cirka 20 personer.
De senaste åren har de flyttat en stor del av verksamheten till kusten och Luleåregionen.
– Vi har fått ändra inriktning helt. 50 procent av verksamheten är i kustregionen i dag.
Samtidigt singalerar nu Abecede, som äger anrikningsverket, att en omstart av gruvan kan ske, tack vare höga malmpriser och förmånlig dollarkurs.
Och trots motgångarna sedan konkursen tänds hoppet åter hos Snells entreprenad.
– Vi vill in i gruvan igen, vara i fronten och utföra arbeten med vår personal och entreprenadmaskiner.
Han har varken varit i kontakt med Abecede eller med konkursförvaltaren Hans Andersson – men Patrik Snell betonar att det brinner i knutarna.
– Ska gruvan igång, måste det ske nu. Det är enda chansen, nu när malmpriserna är rätt och det fortrfarande finns lite gruvkunskap kvar i Pajala. Annars är det kört.
Även om miljöprövningen är gjord och Abecede äger anrikningsverk, krossar, vagnar och omlastningscentral kan uppstartssträckan dra ut på tiden.
– Många saker ska falla på plats, nya kontrakt ska skrivas, folk ska ha någonstans att bo och bestämma om de ska flytta till Pajala igen.
Han efterlyser också mer långsiktighet i gruvsatsningen.
– Malmpriserna kan svänga fort. Därför måste det vara en stark ägare som går in och har uthållighet.
Patrik Snell menar även att man inte bara kan fokusera på gruvan i Tapuli (Kaunisvaara).
– Tapulifyndigheten räcker bara i fem-sju år, max. Ingen flyttar till Pajala om det bara handlar om den gruvan. Därför måste man titta på de andra fyndigheterna också.
Logistiklösningen, med malmtransporter mellan Kaunisvaara och Svappavaara, var inte heller optimal, trots att Trafikverket har avsatt närmare 2,3 miljarder kronor i investeringar längs den 16 mil långa vägen för att klara den tunga trafiken.
Cirka 9 mil väg färdigställdes innan konkursen var ett faktum och nu har de fortsatta åtgärderna stoppats av Trafikverket.
– Trafikverket är långt ifrån färdiga, det återstår många mil väg att göra om och det känns tråkigt. Det innebär ju att det blir högre kostnader för att driva gruvan vidare, säger Patrik Snell.
Nu hoppas han på snara besked från Abecede och konkursförvaltaren.
– Helst innan mars månads slut vill jag veta att gruvproduktionen kan börja nästa år. Då har man något att sikta på. Annars kan vi inte överleva utan tvingas flytta, trots att vi tyvärr har byggt fast oss i Pajala med nya verkstaden.
Han suckar över det allmänt bistra ekonomiska läget för kommunen och företagarna.
– Hela tiden nya hot om skatter och avgifter från regeringshåll. Länsstyrelsens miljöenhet måste också sluta vara en bromskloss. Det är allvarligt, nästan som att det bara är att lägga ner norra delarna av Norrbotten. Men jag har alltid varit optimist och måste tro på detta nu, säger Patrik Snell, vd för Snells entreprenad i Pajala.