Men vad är queer egentligen? Komplicerat, om man frågar skådespelaren Daniel Sandström.
- Begreppet ska ifrågasätta och kritisera normer. Vad man står för och inte står för, och lite både och.
Mikael Niemi menar att människor söker efter etiketter och enkla svar.
- När man inte får det känns det irriterande. Vem är du? Det är dessa frågor vi leker med i den här pjäsen. Här är det okej att gå in och ut ur olika roller som man vill, säger han.
Meänkieli har uttrycket knapsu som snarare handlar om vad man gör än vilken läggning man har. Om en man går över könsgränserna så är han knapsu.
Inget kvinnligt knapsu
Men Mikael Niemi menar att det inte finns någon kvinnlig motsvarighet, däremot kan båda könen vara queer.
Verket skrev han för två år sedan och nu, med gruvboomen och det nya Pajala, är tiden för premiär bättre än någonsin, anser han.
- Gruvan är bara ett exempel, där söker man kvinnlig personal. Det blir ingen manlig arbetsplats, trots att det här är ett traditionellt manligt område. Det blir queer helt enkelt, kvinnor som queerar i gruvan, säger han.
Pjäsen handlar om två män, Nikolaj och Adam, som båda kommer från Tornedalen. Nikolaj har lämnat hembygden för storstaden där han levt ett spännande och färgglatt liv medan Adam stannat kvar, jobbar på Trafikverket och jagar älg.
Men så återförenas de på hemmaplan när de ska sjunga på sin barndomsmobbares bröllop. Och namnet på sångduon var Tukkipojat som betyder flottarpojkarna.
- Bara det är ju en provokation. Tukkipoika är en av våra traditionella låtar som handlar om typiskt manligt beteende, en sång om det urmanliga och vi använder alltså det som titel till pjäsen som handlar om motsatsen. Man skulle kunna säga att det är vår nya YMCA-låt, säger Mikael Niemi med ett skratt.
Kul att vara queer
Enligt ensemblen innehåller berättelsen många skratt och berättas med energi, glädje och humor. Slutbudskapet är att det är ganska roligt att vara queer.
- Det finns många som skrivit om det här men med ett "tyck synd om mig-budskap", säger Mikael Niemi som ville göra något annat.
Skådespelarduon Markus Forsberg och Daniel Sandström är båda bosatta i Pajala där de har bott under större delen av sina liv.
De är eniga om att queer-frågan behöver komma på agendan och ser fram emot en livlig diskussion i samhället.
- Jag tror att begreppet känns teoretiskt och långt borta för många. Det kan vara bra att lyfta fram det på ett konstnärligt plan för att sedan diskutera det, säger Markus Forsberg.
De har själva varit med och levt i det Pajala där machotypen dominerar.
Markus Forsberg började spela teater som barn och var då den enda killen i gruppen.
Trots att mycket har hänt under de senaste 20 åren och en större acceptans för olikheter växt fram tror han att det fortfarande finns många som inte vågar leva ut och utvidga sina perspektiv.
- Det som gör pjäsen så jävla bra är att det är en pjäs som handlar om vem man kan vara, man kan lägga asfalt och samtidigt klä sig i glittriga kläder och showa, säger han.
Daniel Sandström håller med och fyller i:
- Den ger även mycket utrymme för egna tankar och tolkningar. Jag hoppas att detta väcker denna viktiga fråga till debatt.
Stort intresse
Anna Kumpula Kostet är arbetande ordförande i teaterföreningen. Hon ser fram emot premiären och säger att man inte jobbat med så mycket reklam och marknadsföring, men att intresset ändå är stort och det på publikens önskan har bildats en förköpskö.
- Det känns roligt. Det här är dagsaktuell minoritetspolitik. Att vara en minoritetsteater kan både vara ett problem men samtidigt en möjlighet. Vi lyfter upp sådana här minoritetsfrågor till diskussion och vi gör det med tornedalstouch.