"Jag säger till min sambo ibland att de här åren känns lite som en dröm. I så fall har man väl vaknat nu.
2007 flyttade vi hit från Luleå. Han fick jobb och jag arbetade inom vården. Sedan fick vi barn, min sambo startade eget i samband med det. Innan hade han jobbat för Snells och börjat göra vägar in mot Sahavaara. Det var då jag första gången hörde talas om att det var något på gång där.
Sen kom ju kanadensarna från Northland hit några vändor. Jag träffade en av dem sommaren 2009. Jag hade inte hört talas om Northland då, fick höra att de var lyckosökare, men själv reflekterade jag inte så mycket över det. En gruva kändes så långt borta och jag trodde inte att det skulle gå så fort som det sedan gjorde.
2010 gick jag en maskinförarutbildning. Det pratades om att det skulle finnas jobb i gruvan efter utbildningen, men mitt mål var att jobba i min sambos företag. 2012 sökte jag ändå på skoj till gruvan när de sökte truckförare, och fick jobbet i september 2012. Då hade Northland två truckar och en lastmaskin. Vi körde bara gråberg, krossen var inte på plats och malmen hade inte börjat brytas.
Det var så kul att träffa alla nya kollegor där, det kändes inte som man var i Pajala. Jag har trivts från första till sista dagen. Men den första rekonstruktionen i början av 2013 gjorde att man började fundera om bolaget hade tillräckligt med pengar. Jag började följa utvecklingen och malmpriserna mer efter det.
Det har varit mycket kring ekonomin, men innanför grindarna har vi bara kört på. Först i sluttampen, när personal började varslas, påverkades stämningen. Hoppet har alltid funnits, fast folk kanske har haft en inre oro.
Natten till den 7 oktober i år hade jag jobbat och vaknade vid tolvtiden. Hade massor med missade samtal och sms. Jag var arbetsledare och undrade vad som hade hänt. Det var det ju det här med att alla varslades, en chock att vakna till det. Jag gick på presskonferensen i Folkets hus på eftermiddagen och sedan jobbade jag natt igen. Vi hade arbetsplikt två veckor till och tanken var att köra igång allt igen.
Jag försökte tänka så. Alla anställda tänkte nog så."
Berättat för: