Det är länge sedan det där beslutet togs av de styrande när byaskylten vittnar om att resan är över.
Då skriver vi 1800-tal och planerna är att dra en väg via just Jierijärvi och vidare åt nordost, i riktning mot Pajala.
Det här berättar Per-Erik Fagerlönn, uppfödd i den lilla byn en mil norr om Korpilombolo i skogslandet mellan Kalix älv och Tornedalen. En by som är placerad där vägen slutar.
Mark var avstyckat för vägbygget, men beslutet drogs tillbaka.
– Vi blev vid sidan av i den här byn, vid vägens ände. Det skulle göras en väg till Kirnujärvi, men det blev inget. Det är en stor orsak till att folk flyttade härifrån, säger Per-Erik Fagerlönn.
En anledning till att det aldrig blev någon väg var att bönderna inte ville ha en väg över deras marker.
– Sedan var det också så att de inte ville ha in stråtrövare i byn.
Vid den tiden rörde sig kriminella personer i trakterna. Många av dem kom från grannlandet i öster och skräckhistorier spred sig i trakterna om tjuvarnas härjningar i byarna.
När det för ödesdigra beslutet togs var Jierijärvi en maktfaktor i trakten. Byn hade det största invånarantalet i Korpilombolo socken och sjön var full av fisk, berättar Per-Erik Fagerlönn.
Tillgången av föda i sjön var också anledningen till att kungahuset fick upp ögonen för platsen. Under många år var Jierijärvi en av några få sjöar i trakten som beskattades på grund fisktillgången.
I dag är sjön ett minne blott. Vid två tillfällen, på 1880-talet och på 1930-talet, dikades sjön ur av byns bönder.
– Det var för att man skulle få mat till kreaturen, säger Per-Erik Fagerlönn.
1910 bodde över 300 personer i Jierijärvi.
– Det var stora familjer. Min mormor hade 17 barn.
Då var det arbete i skogen eller inom lantbruket som gällde för invånarna.
– Jag har jobbat i skogen, det har varit min sysselsättning, säger Helge Järvenpää som har blivit hembyn trogen vid sidan av några år i Malmberget och Luleå.
1971 var 98 personer skrivna i Jierijärvi, som är ett finsksamiskt namn och översatt till svenska betyder vinbärsjön, berättar Per-Erik Fagerlönn.
I dag finns 13 fast boende personer i byn.
Utflyttningen i modern tid har pågått sedan lång tid tillbaka. Många av dem som har lämnat byn i modern tid har sökt sig till arbeten kopplat till gruvbrytningen i Malmberget.
Här fanns tidigare skola, affärer, postkontor, såg och företag inom tillverkningsbranschen. Så sent som våren 1960 invigdes en helt ny skola i byn.
20 år senare togs nedläggningsbeslutet.
Vid den här tiden på året fylls Jierijärvi av hemvändare. Under sommaren finns ett 60-tal personer i hemgårdarna eller sina sommarstugor, berättar Per-Erik Fagerlönn.
Airi Hiltunen har ingen koppling till Jierijärvi. Men här hon förverkligat sin dröm i byns äldsta hus som tidigare fungerade som bygdegård.
Hon har under årtionden bytt, köpt och samlat på emaljerade kärl tillverkade av Kockums emaljverk i Blekinge.
– Då började tankarna komma om ett gårdsmuseum. Jag letade ett timrat hus i säkert sex, sju år och var på väg att ge upp. En dag när jag satte mig vid datorn och så ser jag att den här gården är till salu, säger Airi Hiltunen.
På den vägen är det.
Numera finns det möjlighet att få sig en kopp kaffe och fikabröd i det vackra huset där otaliga emaljerade kärl är utställda.
Besöket är över och vi rullar vidare, samma väg som vi kom.