Rantakyrö anser att Socialdemokraterna har svikit landsbygden. Därför kan han inte längre stå bakom partiet.
– Jag känner inte längre igen mig i socialdemokratiska politiken. Man måste markera på något sätt och det yttersta är väl att lämna partiet. Men nu känner jag att alla skålar är fyllda till bredden och att det rinner över, säger han.
I förra veckan hotade Harry Rantakyrö med att säga upp sitt medlemskap om den lokala partiföreningen i Pajala inte backade från sitt beslut att låta ett välfärdsföretag utan kollektivavtal etablera sig i kommunen. I måndags valde Socialdemokraterna att rösta för återremittering i den frågan. Men Rantakyrö väljer ändå att säga upp sig. Han vill ta ställning mot hur partiet sköter sig, även på kommunal nivå – men främst hur man sköter sin regeringsställning i landet.
Han menar att Stefan Löfvens regering är direkt landsbygdsfientlig i en del frågor.
– Det är bara att titta på alla pålagor som läggs på här uppe: bensinskatten, gruvdieselskatten – den retar mig till vansinne. Bönderna i Skåne får lättnader, men gruvorna här uppe för pålagor, säger Rantakyrö.
Rantakyrö anser att Socialdemokraterna har släppt för mycket på sin ideologi för att få till samarbete med andra partier.
– Man har tappat sina rötter. Partiet är i klorna på Miljöpartiet. De, med sina få mandat, verkar få styra tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna. Så här borgerlig politik som nu förs i Sverige har vi inte ens haft under Fredrik Reinfeldt (M).
Inte minst brutna löften om bensinskatten har retat upp Rantakyrö.
– Det är en ren Norrlandsskatt. Om jag ska åka in till Pajala går det bussar två gånger om dagen, klockan halv åtta och halv tolv. Hur ska jag kunna åka kollektivt här?
Vad krävs för att du ska hitta tillbaka till partiet?
– Jag ska känna igen mig i det där löntagarpartiet som det ska vara. Nu är man bunden i händer och fötter av Miljöpartiet.
Ligger något annat parti närmare till hands? Harry Rantakyrö funderar i varje fall inte på att gå med i något annat parti.
– Nu ska jag bli en gnällig soffliggare. Eller soffliggare – jag tänker alltid rösta.