Här bor jag, säger Carina Henriksson och går in på sitt kontor på Tornedalsteatern i Pajala.
Hon slår kvickt bort krimskramset som ligger på den rosa soffan och sätter sig ner. Sen ger hon soffan några duns med handen och förklarar: Nog har det blivit några nätter man har somnat här.
På skrivbordet slåss post it-lapparna om utrymmet, på en tavla står en tankeskiss över en av jubileumsföreställningarna när Tornedalsteatern fyller 30 år 2016. På en andra tavla är höstens fullspäckade turnéschema inritat.
På Tornedalsteatern är det ett krav att ha många bollar i luften. Carina Henriksson har redan haft många som konstnärlig chef. Nu får hon ytterligare ansvar – som ny teaterchef.
– Man får planera tiden helt enkelt och bli bättre på att delegera. Men jag har haft inkörningstid och har börjat få struktur.
Hon gillar, uppenbarligen, fart och fläkt. Och att få fler uppgifter är henne ingenting emot. Men samtidigt uppstår ett litet dilemma. En konflikt mellan det administrativa arbetet och det konstnärliga.
Går det att hålla kvar samma konstnärliga närvaro?
– Det går. Jag ska regissera nästa premiär till exempel – med struktur går allt. Klart att det administrativa tar mer tid, men då finns det utrymme för någon annan att balansera upp det konstnärliga.
Som ny teaterchef, vilket blir ditt viktigaste uppdrag?
Då blir hon kluven igen, trots allt.
Hon säger: "Ska den konstnärliga halvan svara eller den här", samtidigt som hon velar med handen över huvudet.
– Jag måste ju tänka på den konstnärliga kvaliteten – vi måste nå en förhöjning, en fördjupning. Men samtidigt handlar det om att öka finansieringen för att kunna skapa.
I ett pressmeddelande står det skrivet att Carina Henriksson "värnar hon om meänkieli och vårt område, vår kultur och vår tradition", vilket är en viktig roll för nya teaterchefen.
Stämmer det här?
– Självklart. Det är därför jag har valt den här arbetsplatsen. Det är jätteviktigt med vår kultur och historia – vi ska vara med och bidra till intresse för språket.
Varför är meänkieli så viktigt för dig?
– Det är gränsöverskridande. Vill man vara en del av det ska man vara det. Sen är jag ju uppvuxen i Lainio. Men att jag inte fick det som hemspråksundervisning var en otrolig förlust, så det tar jag igen nu. Det var först när jag flyttade utomlands jag förstod det: Man värnar mer om det man har hemma när man åker bort. Genom musiken har jag nu kunnat återerövra språket.
Vart vill du ta Tornedalsteatern?
– Det handlar om att visioner och reflektera och hitta olika uttrycksformer där vi kan nå en ny publik. Utmaningen är att bli mer tillgänglig för allmänheten.
Där har Carina Henriksson en del att stå i. Med många timmar. Tur att det bara är 13 mil i bilen hem till Lainio.