Gruvan var ingen ny verksamhet för Emma Grönberg när hon började som miljöchef på Kaunis Iron. Hon hade tidigare arbetat som konsult där, men även för det tidigare gruvbolaget Northland Resources.
Emma Grönberg anställdes nyligen som miljöchef på Kaunis Iron. Men hon var inte obekant med verksamheten då hon arbetat med gruvan tidigare. Nu hoppas hon att verksamheten kan fortgå samtidigt som företaget kan behålla ett stort lokalt förtroende.
Vem är du?
– En levnadsglad naturmänniska som gillar friluftsliv. Det har jag alltid gjort. Sedan har jag lyckats översätta det till ett jobb och det var bara helt klockrent.
Berätta om din uppväxt?
– Jag växte upp på ett litet hobbylantbruk i byn Kihlangi. Det var väldigt nära naturen under uppväxten. Jag tror jag har med mig en speciell syn på vad jobb är. Jag tycker inte att jobb är jobb utan mer att man hjälps åt som man behöver göra om alla har fullt upp men djuren behöver skötas. Det har jag och mina syskon alltid fått göra. Skolan gick jag i Kaunisvaara. Vi var sista årskursen, årskurs sex, som gick ut innan skolan lades ner. Sedan gick jag i Pajala. Gymnasiet gick jag på naturbruksgymnasiet i Piteå med inriktning hund. Till mina föräldrars stora besvikelse kan jag säga, för de tyckte jag skulle bli läkare.
Vad har du för syn på miljön?
– Miljön är en förutsättning för allt levande. Det är vår omgivning som vi måste ta hand om, skydda och samverka med.
Varför valde du att utbilda dig till det du är?
– Det var där mina intressen för miljö och hållbarhet låg, men också att där kommer det att finnas mycket arbete att göra under lång tid. Så det var både ett praktiskt och ett värderingsmässigt val.
Har din syn på miljön förändrats i och med utbildningen?
– Nä, det skulle jag inte vilja säga. Det är klart att man lär sig saker i utbildningen men min grundsyn på miljön har inte förändrats.
Vilka andra jobb har du haft?
– Efter utbildningen var jag under fyra månader projektanställd som miljöinspektör i Pajala kommun. Jag hade skrivit mitt examensjobb för det tidigare gruvbolaget Northland Resources och jobbade sedan där under 1,5 år som miljösamordnare. Det blev väldigt svajigt där mot slutet så då bytte jag och arbetade som konsult i 6,5 år på WSP innan jag tog det här jobbet.
Varför blev det Kaunis Iron?
– De frågade om jag ville börja hos dem. Ända sedan verksamheten började här i gruvan så hade jag en anknytning till dem. Naturligtvis för att jag är härifrån och är intresserad och nyfiken på en så pass stor verksamhet i ens omgivning. För jag ser det som min omgivning även om jag bor i Luleå, för jag säger inte att jag är Luleåbo när jag presenterar mig. Men jag har även en anknytning hit genom att jag jobbade för det tidigare bolaget och för att jag har jobbat för det här bolaget som konsult. Så jag som haft ena foten inne här. Jag kände mig lockad av företagets engagemang och deras strategi och kände att de tar mina frågor på allvar.
Gruvan i Kaunisvaara ligger bara två mil från byn Kihlangi där Emma Grönberg växte upp.
Vad hoppas du åstadkomma?
– Jag hoppas att verksamheten kan jobba mot de ganska högt ställda visionerna och målen men samtidigt behålla ett stort lokalt förtroende. Det är viktigt för mig då jag har en lokal anknytning så det blir lite personligt för min del. Jag känner många i bygden och vill att vi ska ha en bra dialog med lokalbefolkningen och att det i alla fall finns en viss mån av acceptans och ett ömsesidigt förtroende. Det hoppas jag kunna bidra med.
Vad gör du på fritiden?
– Vi ska reparera vår stuga så där blir det en hel del att göra. Annars har jag just nu ett nytt intresse för jag har gått en nybörjarkurs i skidåkning, fristil, vilket kan tyckas konstigt för en som kommer från Pajalatrakten. Jag har stått på skidor i hela mitt liv men inte visste jag hur man åker skidor, vilket jag upptäckte när jag gick kursen. Annars målar jag i både olja och akvarell. Det tycker jag är roligt och rogivande.
"Jag är en levnadsglad naturmänniska som gillar friluftsliv och vara ute i naturen", säger Emma Grönberg.
Kan man driva en gruva miljömässigt? Man gräver ju upp ett stort hål i backen.
– En gruva är en gruva och det blir en påverkan. Något annat kan man inte säga, men det är klart att det går att driva en gruva mer hållbart också. Den här gruvan som är en ny verksamhet, där den ligger och de förutsättningar som finns här, så finns det väldigt goda förutsättningar för att kunna bedriva en gruvverksamhet som inte ger en negativ miljöbelastning totalt sett och på sikt. Frågan är hur man kan bedriva verksamheten i samklang med den omgivande miljön, lokalbefolkningen, organisationer, men också samebyn som finns här och som påverkas av gruvverksamheten.