Enligt statistik från Valmyndigheten var Pajala den kommun i Norrbotten som hade högst andel kvinnor i kommunfullmäktige efter valet 2018. Enligt siffrorna var då 57,1 procent av ledamöterna kvinnor.
Pajalas kommunalråd Ulrica Hammarström lyfter upp vikten av att försöka spegla hur samhället ser ut även i politiken.
– Vi behöver en bredd i politiken, och det ska ju vara både äldre, yngre, män och kvinnor. Samhället är ju blandat och det ska även visas i politiken, tänker jag.
Strax efter på listan över högst andel kvinnor i kommunfullmäktige i länet hamnade Haparanda, med 56,7 procent. Riksgenomsnittet var 43,3 procent.
Även om det enligt siffrorna från valåret var en högre andel kvinnor än man i Haparandas kommunfullmäktige skulle Sven Tornberg (C), kommunalråd i Haparanda, gärna se en jämnare fördelning i styrelser och nämnder och bland ordförandeposter.
– I vår kommunstyrelse, från Alliansen är vi bara män. Det är klart att det är ett bekymmer.
Med en blandning menar Tornberg att det blir olika perspektiv på saker om man har olika erfarenheter.
– Män och kvinnor har olika erfarenheter genom livet.
En utmaning Ulrica Hammarström ser är att hitta nog många personer som vill engagera sig politiskt.
– Över lag skulle jag vilja säga att återväxten inte är tillräckligt god. Vi behöver fler som engagerar sig, och vi behöver även yngre som engagerar sig i politiken. Annars missar man också en åldersgrupp av människor som har idéer och visioner som är bra.
Enligt Annica Sandström, professor i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, kan man över tid se en ökning av andelen kvinnor inom politiken.
– Det är ju en effekt av den diskussion som varit i samhället, men också av partiernas strategiska arbete för att rekrytera mer jämställt, säger hon.
Det är även någonting som Pajalas kommunalråd tycker sig kunna se, men hon skulle samtidigt önska lite mer spridning i ålder.
– Tittar du på vår fullmäktigelista så tror jag faktiskt nästan alla kvinnor i fullmäktige är mellan 40-50 år, det är ju jätteroligt. Däremot så tänker jag att det kanske skulle funnits någon i 25-årsåldern och det skulle funnits någon i 65-70-årsåldern också.
– Då har vi ju en del män som faller in i den kategorin, så vi når ju den målgruppen också. Men över lag tänker jag, vi har ju inga ungdomar i politiken.