Pajalaborna har haft få saker att glädjas åt de senaste åren. Den historiskt starka framtidstro som präglade kommunen för bara några år sedan är som bortblåst och i stället lider invånarna av en tung baksmälla. De som fick jobb i gruvan har blivit arbetslösa igen, bostadspriserna har rasat tillbaka från rekordnivån och sörlänningarna som flyttade in har försvunnit.
Northlands konkurs är en av orsakerna till att reaktionerna blev så starka när kommunfullmäktige beslutade att stänga högstadieskolorna i Junosuando och Tärendo och låta eleverna busspendla till Pajala. Men för att verkligen förstå hur känsligt ämnet är måste man blicka bakåt i tiden. Så långt tillbaka som till 1971.
Den stora kommunreformen som genomfördes i skarven mellan 60- och 70-talen var smärtsam för många svenska bygder. Men frågan är om någon sammanslagning hade så mycket friktion att kämpa emot som den mellan Pajala, Korpilombolo, Tärendö och Junosuando. Nuvarande Pajala kommun är en fyrklöver som många än i dag har svårt att acceptera.
– Vi har nog aldrig riktigt slagits ihop till en kommun, säger socialdemokraten Jenny Eriksson från Korpilombolo.
Till exempel har byarna fått behålla sina skolor och sina badhus. Flytten av klasserna 6–9 från Tärendo och Junosuando till Pajala var därför en historisk nedmontering av den kommunala servicen utanför centralorten – och det folkliga motståndet har varit enormt. Efter att fullmäktige fattade det slutliga beslutet våren 2015 har varken kommunen eller dess socialdemokratiska parti varit sig likt.
”Inget ont som inte för något gott med sig”, heter det ju. Om Socialdemokraterna i Pajala ska se något positivt med utvecklingen av den heta skolfrågan är det att medlemsantalet har skjutit i höjden. Efter att partiet drev igenom högstadie- och badhusnedläggningarna började det nämligen välla in arga föräldrar och andra decentraliseringsförespråkare som ville vara med och påverka politiken i en annan riktning.
Med en helt ny intern opinion röstade arbetarekommunen i maj förra året för att riva upp fullmäktiges beslut. Det var då partiet sprack och delades upp i två falanger. Jenny Eriksson och några till ställde sig bakom medlemmarna, men majoriteten av de socialdemokratiska fullmäktigeledamöterna höll fast vid den tidigare linjen.
Som gruppledaren Johny Lantto, vars uppfattning är att partiet har blivit utsatt för en kupp och att det hade varit ett angrepp på demokratin att göra som de nya medlemmarna vill. Han tycker att de folkvalda politikerna måste ges utrymme att göra egna bedömningar och inte ska tvingas på en åsikt av människor som inte behöver ta ansvar för konsekvenserna av ett beslut. I alla fall inte i det här fallet, när medlemmarna har gått med i partiet bara för att påverka en enda sakfråga.
– Demokratin är inte tänkt att ske på det sättet. Då är valen meningslösa, säger Lantto.
Men är det inte demokrati att vem som helst kan gå med i ett parti och påverka politiken?– Det är inget fel i det, men man kan inte plocka russinen ur kakan utan måste se till helheten. Det är inte demokrati att bli medlem i ett politiskt parti och bara driva igenom en sakfråga utan att se det i ett sammanhang.
Jenny Eriksson anser att det är precis det som är demokrati. Därför står hon bakom kravet att Johny Lantto och nytillträdde kommunalrådet Jan Larsson ska uteslutas ur Socialdemokraterna, just för att de har ignorerat medlemmarnas vilja i skolfrågan och i valet av nytt kommunalråd efter Harry Rantakyrö.
Rantakyrö vek sig inte heller för arbetarekommunen. Men det gjorde ont i honom att ignorera medlemmarna – något som är otänkbart i den fackföreningssfär Rantakyrö var verksam i innan han gav sig in i politiken.
– Det var en väldig inre kamp för mig. Jag kommer från en värld där medlemsmötet är heligt och det kändes inte bra för mig att gå emot det, säger Harry Rantakyrö.
Ångrar du dig?– Med facit i hand ångrar jag mig, absolut.
Men i fullmäktige röstade Rantakyrö som majoriteten av partikamraterna. Beslutet att avveckla högstadieklasserna stod fast och när försommar övergick till sommar började lugnet lägga sig över Pajalapolitiken. Men kaoset skulle snart braka loss igen – i större omfattning än någonsin.
I slutet av oktober förra året skrev Haparandabladet att Harry Rantakyrö vill se ett decentraliserat Pajala där servicen fördelas mellan centralorten, Tärendö, Korpilombolo och Junosuando. Med sitt uttalande menade han att kommunen skulle söka externa medel och använda dem till att ge byarna något tillbaka som ett slags ersättning för de nedlagda verksamheterna.
Rantakyrö kunde inte föreställa sig vilka konsekvenser utspelet skulle få. Vänsterpartiet reagerade genom att hoppa av samverkan med Socialdemokraterna och i S egen fullmäktigegrupp spred sig missnöjet mot kommunalrådet som en löpeld. Den innersta kretsen med Jan Larsson och Johny Lantto höll krismöten och det började tisslas och tasslas om att de ville få Rantakyrö avsatt.
– Då ansåg jag att det inte var värt att fortsätta.
De socialdemokratiska fullmäktigeledamöterna fick chansen att säga sitt – och när bara tre av fjorton gav Harry Rantakyrö sitt stöd bestämde han sig för att avgå.
Frågan om vem som skulle ersätta Rantakyrö utvecklades även den till en kamp mellan arbetarekommunen och fullmäktigegruppen. Johny Lantto lyckades driva igenom ett delat ledarskap mellan Jan Larsson och vänsterpartisten Anna Kumpula Kostet – något som rörde upp känslor bland medlemmarna som hade nominerat Ulrica Hammarström.
En stabil majoritet i kommunfullmäktige står bakom Larsson och Kumpula Kostet och allt talar för att duon sitter säkert under den resterande delen av mandatperioden. Men ingen vet vad som händer efter nästa val.
Många undrar hur den djupt splittrade socialdemokratin ska kunna enas om ett valmanifest. Kommer partiet ens finnas kvar i sin nuvarande form eller kommer en grupp att bryta sig ut och bilda ett nytt parti? Och i sådana fall – är det decentralisterna eller det gamla etablissemanget som måste lämna?
Socialdemokraterna har många problem som måste lösas. Det är nog det enda som de flesta i partiet är överens om. Johny Lantto säger att han inte ens orkar tänka på nästa val och både Jenny Eriksson och Harry Rantakyrö befarar att socialdemokratin på ett eller annat sätt kommer att tvingas genomlida ett tungt nederlag.
– Om jag ska vara ärlig tror jag inte att Socialdemokraterna kommer få många röster om man fortsätter som nu, säger Eriksson.
– Det kan bli så att partiet splittras totalt, säger Rantakyrö.