Orsaken till den finska oron är Kaunis Irons planer på ett ökat utsläpp av tungmetaller, andra miljöfarliga ämnen och gödande näringsämnen via det spillvatten från gruvan som pumpas ut i Muonio älv, Torne älvs största biflod.
”Förutom direkta skador på fiskbeståndet kan utvidgningen av gruvdriften och det ökade utsläppet i Muonio älv orsaka betydande skador på Torne och Muonio älvs rykte som en destination för fisketurism och fritidsfiske, skriver Fiskemyndigheten i ett yttrande till Mark- och miljödomstolen från i somras.
Myndigheten hänvisar till Kaunis Irons egna beräkningar som visar att det årliga genomsnittsvärdet för exempelvis nickel blir nästan 38 gånger högre i utsläppsvattnet under gruvans elfte driftår (då verksamheten når ett maximum) jämfört med 2019-20, och värdet för uran: fem gånger högre. Kritik riktas dessutom mot bolagets modellering kring utsläppen av spillvatten, som man menar utgår från genomsnittliga flöden trots att volymerna varierar kraftigt. ”Uppskattningarna av utspädningen av utsläppen i Muonio älv återspeglar därför inte den faktiska situationen vid lågvattenföring”, menar myndigheten och pekar på att höga utsläpp har förekommit under typiska lågvattenperioder. Något bolaget för övrigt polisanmäldes för av svenska Älvräddarna i våras. Fiskemyndigheten tar vidare upp Kaunis Irons planer på att ta vatten till gruvprocessen från Muonio älv: ”Vid lågvattenföring kan även en liten minskning av flödet leda till att vandringsfiskarnas rom förstörs i stora delar av Muonio älv”. I sitt yttrande skriver fiskemyndigheten att Torne älv i nuläget kan ”anses vara världens bästa lekälv för atlantlax”, att älven är ett viktigt lekområde för Finlands vilda, starkt hotade havsöringsbestånd och att fisketurismen kring Torne och Muonio älv genererar cirka 10 miljoner euro per år regionalt. Myndighetens fiskebiolog Heikki Laitala säger via mejl till Norr Media att man inte är på plats i Pajala men följer huvudförhandlingarna. Och att ”Miljökonsekvenserna och riskbedömningen av gruvutbyggnadsprojektet är fortfarande otillräcklig”.
Från Kaunis Iron säger vice vd Åsa Allan att gruvbolagets modellering kring vattnet som pumpas ut visst tar upp samtliga scenarion – även utsläpp vid lågt vattenflöde. Men att inget visar på ”någon påverkan”. Enligt henne kunde finska myndigheter ha tagit del av bolagets muntliga redogörelser – om de deltagit under huvudförhandlingarna i Pajala.
Åsa Allan säger att modelleringarna visar att det utsläppta vattnet håller sig på den svenska sidan:
– Och 100 meter efter utsläppspunkten finns egentligen inget av vårt vatten kvar. Det är så stor utblandning
Samtidigt rekommenderar finska Strålsäkerhetscentralen att provtagningarna ska utökas till att förutom uran omfatta naturliga radioaktiva ämnen, för att få en säkrare bild…
– Här följer vi de föreskrifter och praxis vi har i Sverige. Visst kan radioaktiva isotoper analyseras, men det är inget vi bedömer behöver göras eftersom vi har så låga halter, säger Åsa Allan.
När det gäller Älvräddarnas polisanmälan mot Kaunis Irons spillvattenhantering lades ärendet ner av en miljöåklagare. Men en överprövning har begärts, enligt organisationen.