Kusinerna Elena Veräjä, 25, och Isabell Johansson, 23, båda ursprungligen från Pajala, reste i måndags på en två veckors semester till Tokyo. Samma dag meddelade de till sina föräldrar att telenätet i Japan inte är samma som här och att de skulle höra av sig på Facebook.
Men jordbävningen och den efterföljande tsunamin hann emellan och någon kontakt med döttrarna fick inte familjerna.
- När jag åkte till arbetet i Korpilombolo visste jag ingenting. Men där var det en som sa att vi måste slå på teven för att det varit jordskalv i Japan. När man fick höra det var det som att marken rasade och man ramlade ner i en stor grop, berättar Mirja Veräjä.
Efter att ha hört nyheten ringde Mirja sin chef och tog ledigt resten av dagen.
Klasskompis hjälper
Isabells mamma Britt-Marie kontaktade Utrikesdepartementet för att få ett livstecken. I övrigt fanns det inte mycket annat att göra än vänta.
En maktlös väntan som fick ett lyckligt slut klockan halv sju i går kväll när Elena Veräjä ringde sin mamma.
- Skönt att flickorna är välbehållna. De hade nyss kommit tillbaka till sitt hotell. De hade varit på ett museum och känt av skalven. Men hon tyckte inte att det var så farligt, berättar mamman.
Dottern hade berättat att bara resan från museet till hotellet hade tagit tio timmar.
Efter ett dramatiskt dygn ville både Elena Veräjä och Isabell Johansson ta sig hemåt så fort som möjligt på grund av efterskalven.
- Man kände sig maktlös. Det är ju inte som att resa härifrån Pajala till Luleå, säger Mirja Veräjä.