Inte på 30 år har det fötts en bebis i byn, förrän nu. Stolta föräldrar till byns yngsta är Tomas Fredriksson och Marie Sigefjäll, och till lille Elis, 3 månader, Erik Oja och Emelie Lundgren.
Några mil nordväst om Pajala, mitt ute i det snötäckta skogslandskapet mellan Tärendö och Masugnsbyn, ligger den lilla byn Saittarova. En naturskön plats med 59 invånare, omgiven av två sjöar. Efter flera decenniers folktapp och en allt högre medelålder har en och annan misströstat om byns framtid. Men nu när barnvagnarna åter rullar i byn har hoppet tänts – dubbelt upp, dessutom.
– Vissa trodde ju inte att här skulle bli något nytt liv. Så då är det ju extra kul att det har kommit två bebisar, säger nyblivna pappan Erik Oja, 30 år, leende.
Tillsammans med sambon Emelie Lundgren, 29, från Vidsel flyttade han tillbaka till barndomsbyn för fyra år sedan, då ett hus vid föräldrahemmet blev till salu. Här jobbar bägge två som maskin- och lastbilsförare i Eriks pappas företag. I september föddes parets lille son Elis, 3 månader – som är byns första bebis på 30 år. Den senast nyfödda innan dess var– pappa Erik.
– Ska man vara helt sanningsenlig bodde här ett par som väntade barn men flyttade. Jag vet inte om de hann få bebisen innan dess. Men jag är i alla fall den senast födda som växt upp i byn. Så det är ju lite roligt, säger Erik leende.
Största skillnaden nu är att nästa lilla underverk inte låtit vänta på sig. För två veckor sedan blev nämligen Tomas Fredriksson, 38 och Marie Sigefjäll, 33, längre söderut i byn, föräldrar till Saittarovas allra yngsta invånare – en liten gosse som är så ”ny” att han ännu inte hunnit få något namn.
Till fördelarna med landsbygdslivet hör enligt Emelie och Erik friheten, möjligheten att odla och ha djur. Själva har de hästar och funderar även på att skaffa höns.
– Det var en slump att killarna kom till så tätt. Men så klart är det jätteroligt. De lär säkert leka med varandra, säger Marie när familjerna sammanförs vid byns dygnet runt-öppna (!) affär.
Förbipasserande grannen Tor Rindahl passar på att hälsa de nya, små byborna välkomna:
– De har sänkt byns medelålder. Kanske fler inspireras att flytta hit.
Detta rekommenderas tveklöst av bägge föräldraparen:
– Vi har ju bosatt oss här för att för att vi trivs och vill leva landsbygdsliv. Det ger så mycket frihet. Vi har hästar och odlar, och tack vare att husen här är billiga blir det ändå pengar över till annat, säger Elis mamma Emelie.
– Allt utanför dörren är barnens lekpark, tillägger sambon Erik som inte oroas över att stimulans eller kompisar ska saknas.
Saittarovas allra yngsta invånare är så ”ny” att han ännu inte hunnit få något namn.
Han berättar att åtta elever gick ut nian i hans klass i Tärendö – och att det då som nu kom semesterfirande barn till stugorna i byn om somrarna.
Fler plus är enligt kvartetten tryggheten, närheten till naturen – och byns föreningar som står bakom affären och allt ifrån pimpeltävlingar till julmiddagar.
Tomas som är uppvuxen och tillbakaflyttad till Saittarova hoppas få dela fiske- och jaktintresset med sonen, hans tredje barn. I familjen ingår även ett gäng energiska, uppsluppna draghundar.
– Spåret går strax bakom huset, säger Marie lyriskt.
"Det ger så mycket frihet", säger Emelie som inte tvekar att rekommendera andra att flytta utanför städerna.
Hon har flyttat hit från Kiruna och jobbar som skolassistent i Vittangi, fem mil bort. Tomas är mekaniker år LKAB i Svappavaara. Närmsta skola finns 3 mil bort i Tärendö.
– Bor man så här får man räkna med att köra. Men det går bra, säger Marie.
Fast kanske inte någon latteförälder-tillvaro?
Emelie hävdar muntert att det är bättre upp:
– När vårsolen börjar lysa packar jag nog ned lite ved och kaffepannan till promenaden med Elis.
Små barnfötter lär åter trampa i byn. Det väcker glädje hos byborna.