Det var för drygt tre år sedan som sannings- och försoningskommissionen tillsattes av regeringen för att granska vilka kränkningar som tornedalingar, kväner och lantalaiset utsatts för av svenska staten vid införseln av det svenska språket och svenska sedvänjor under 1800-och 1900-talen. När den mer än 700 sidor långa utredningen lämnades över till kulturminister Parisa Liljestrand (M), Svenska tornedalingars förening och ungdomsföreningen Met Nuoret av kommissionens ordförande Elisabet Fura var varenda sittplats i Folkets Hus i Pajala upptagen.
– I dag känner jag mig stolt, ödmjuk och tacksam, sa Fura och riktade ett särskilt tack de 167 intervjupersoner som delat med sig av sina berättelser.
Kring slutsatserna i den omkring 700 sidor tjocka utredningen sa hon att minoriteters språk, kultur och identitet har nedvärderats, skambelagts och osynliggjorts genom den statliga assimileringspolitiken, bland annat när meänkieli inte fick talas i arbetsstugorna och skolan. Och att även svenska kyrkan har haft en central roll.
– Det har gjort att minoritetetens språk och kultur minskat i omfattning och inte förts vidare till nästa generation.
Fura lyfte att även rasbiologi varit ett tungt ämne:
– Vid vår forskning kom det fram att rasbiologisk forskning förekommit till så sent som på 50-talet. Det kan vara skallmätningar eller att man kollade hudfärg eller hårfärg.
En nyckeldel i kommissionens uppdrag har varit att titta på en försoningsprocess och en väg framåt kan gå till. Bland kommissionens förslag här fanns en fortsatt utredning och att regeringen utan dröjsmål bör se över förutsättningarna för en offentlig ursäkt för de kränkningar av minoriteter som ägt rum
– Ni hör att jag upprepar ”utan dröjsmål”. Det beror på att vi under vår utredning blev smärtsamt medvetna om att det brådskar. Många berörda är inte längre med oss eller är gamla och sköra. De har väntat alldeles för länge, sa Elisabet Fura.
Andra förslag var stöd till ett huvudmuseum för minoriteten, ökade bidrag till minoritetsorganisationer, krav på public service om ett ökat utbud på meänkieli och utredningar om språk ska kunna utgöra grund i diskrimineringslagen och om minoriten behöver status som urfolk.
Kulturminister Parisa Liljestrand (M) avböjde efteråt att kommentera förslagen.
–Det är inget som jag och regeringen kan ta ställning till just nu. Det vore respektlöst. Idag tar vi emot det här slutbetänkandet och sedan behöver det här få vara en process. Jag ser fram emot att få sätta mig in i hela betänkandet. Sedan återkommer regeringen.
Om slutsymposiet som helhet, där det även bjöds på sång och musik, ett historiskt perspektiv och en hel del annat, sa Parisa Liljestrand att hon tyckte att det var fantastiskt att få uppleva den enorma rikedomen av kultur och att hon såg överlämnandet av betänkandet som en milstolpe.
På tre scener, Tornedalstetern i Pajala, Lillan i Luleå och Dramaten i Stockholm, lästes på onsdagen under tio timmar också upp ett 40-tal vittnesmål kring statens förtryck av skådespelare, författare, musiker och andra. Däribland Charlotte Kalla.