De anställda i Oxelösund har tagit illa vid sig, omvittnar Patrick Sjöholm, ordförande för medlemmarna i Unionen vid SSAB Oxelösund.
Kravet från fackliga kollegor i Luleå att stänga stålämnestillverkningen i Oxelösund smärtade mer än varslet, konstaterar han.
- Det de gör är beklagligt och det skapar bara dålig stämning mellan oss. Det är dålig solidaritet. Vi kommer inte att säga att verksamhet i Borlänge och Luleå ska läggas ner, säger han.
Utan masugnar
Det var i gårdagens Kuriren som Luleåmetallarna hävdade att företaget, i stället för att titta så hårt på personalminskningar, bör förbereda för optimala driftsförhållanden. Då bör Luleå, som har Europas modernaste masugn men inte använder hela kapaciteten, svara för de svenska processindustriernas hela behov av stålämnen. Bort med masugnarna i Oxelösund, med andra ord.
Detta utreddes för övrigt för ett par år sedan. Det blev ingen sådan förändring. Patrick Sjöholm konstaterar att SSAB:s styrelse sålunda tänkt igenom hela frågan och inte sett en sådan åtgärd som rätt lösning.
Tittar man på kostnader och effektivitet måste man se helheten. Luleå har bättre masugn. Oxelösund har integreringen, allt i ett. Borlänge kan inte nyttja energin på sätt som i Luleå eftersom anläggningen inte har gasen. I slutänden hör alla ihop, resonerar han.
Revir
Sedan SSAB bildades har det funnits en känsla av ortstänk.
- Det blev sämre efter utredningen, då blossade det upp. Att utredningen tillkom var en effekt av ortstänket, har jag känslan av.
Tomas Karlsson, IF Metall vid SSAB Luleå, ställer frågan om företaget i framtiden kan investera i två metallurgier.
- Man ska satsa på en. Ska vi överleva långsiktigt behöver vi bli vassare och vi ska kunna tillverka alla kvaliteter i Luleå. Ingen säger att hela Oxelösund ska läggas ner, de har grovplåtstillverkningen, den är i världsklass och ska utvecklas vidare.