Drömmen om storlaxen i Soppero

Lainoälven är cirka 25 mil lång och har sitt huvudsakliga källflöde från den omtalade rödingsjön Rostujávri. På sin färd sydösterut passerar älven ett antal byar, bland annat Övre Soppero i Kiruna kommun.
Ett par mil dessförinnan har den runnit under en bro vid ett ställe som kallas Jorkastat. Här korsar en grusväg som för vidare mot samevistena längre västerut. Det var rymdbolaget Esrange som lät bygga vägen i mitten av 60-talet då det vidsträckta platålandet är nedslagsområde för de raketer som skjuts upp.

Ingen bofast
En gång i tiden, ett femtiotal år tillbaka, bodde familjen Sompio här vid älvens brusande fors i en torvgamme. Det står bland annat att läsa i "Stiglöst land", Svante Lundgrens skildringar av natur och folk i denna norra landsända.
Nuförtiden finns det ingen bofast här, platsen är desto mer besökt av fritidsfiskare. Tord Israelsson, 67, kommer från Ullatti och är en återkommande gäst varje år och har 50 års erfarenhet av fiskevattnen i området.
- Det är mindre lax än vanligt. Laxöringarna är dock fler, det brukar vara antingen eller, säger han och svingar iväg wobblern så den dimper ner i närheten av bropelaren.
De första laxarna börjar vandra upp i Lanioälven ett par veckor innan midsommar. De starkaste orkar ända fram till Jorkastat, vissa fortsätter ännu några mil innan de finner sin lekplats.
- Det är trevlig natur här. Jag är inte ute efter lax först och främst, men visst har det blivit några här genom åren, säger Tord Israelsson.

Ljudande åskknallar
En svartblå molnbank närmar sig och plötsligt är solskenet utbytt mot en grå vägg av regn. Vattenytan piskas vit och ideliga åskknallar ljuder över trakten. Stranden blir med ens tom på folk och några söker sin tillflykt vid strandremsan under bron. Efter en halvtimme är ovädret över och fisket kan fortsätta.
Kerstin Kurki från Kiruna har varit på plats sedan gårdagen och tänker stanna en dag till. Hon tänker inte ge sig i första taget.
- Förra året såg jag ryggen på en enorm lax vid bron. Därför är jag här igen. Jag har fiskat hela livet men aldrig fått någon lax. Drömmen är att få en, säger hon.

Stora hugget
En som gjort verklighet av sin dröm är Per-Nils Päiviö från Övre Soppero. Han driver ett turistföretag i byn och tar ibland med fiskeentusiaster ut på älven. När de ändå är ute brukar han också själv prova lyckan. Några gånger har det stora hugget kommit. För en vecka sedan blev det en lax på femton kilo.
- Poängen är att få hugget och sedan kämpa i land laxen. Det är tjusningen, säger han.
- Ibland behövs det bara ett kast, man måste ha tur. Sen är det förstås viktigt att hitta ställen där chansen är större att få lax. Forsnackar är bra, där står de ofta och vilar. Selen är svårare, men chansen finns alltid. Det är inte så lätt. Jag har hört att det krävs runt 1.500 kast för varje lax. Och då är det i en bra laxälv.
Han menar också att det egentligen inte krävs någon speciell laxfiskeutrustning för att lyckas. Senast var det "bara skrot" han använde.
- En 0,30-lina duger, bara man är försiktig. När rycket kommer gäller det att vara beredd. Det går inte att stå och sova. Sen måste linan vara spänd hela tiden.
- Många blir för upphetsade och bromsar för hårt på linan. Det gäller att inte stressa.

Drömmen om storlaxen i Soppero

I mitten av juni tar den fart och fortsätter sedan hela sommaren. Jakten på storlaxen alltså. Men det är ingen lätt sak att lyckas bärga en sådan. - Man måste vara cool när man fiskar lax, säger Per-Nils Päiviö, 53, som driver turistverksamhet i Övre Soppero.

I mitten av juni tar den fart och fortsätter sedan hela sommaren. Jakten på storlaxen alltså. Men det är ingen lätt sak att lyckas bärga en sådan.
- Man måste vara cool när man fiskar lax, säger Per-Nils Päiviö, 53, som driver turistverksamhet i Övre Soppero.