22-åriga Marielle Andersson-Sunna vill göra allt hon kan för att hålla hembyn Mettäjärvi levande. Här bor totalt sex personer och en stor och viktig näring är renskötseln.
– Jag började fundera på vad jag skulle kunna hitta på som bisyssla vid sidan av renskötseln, och som samtidigt skulle gynna byn. Eftersom det ofta kommer hit människor för att titta på renarna så tror jag att just renen är en av nycklarna. Det är renen som kan locka människor att komma hit, berättar hon.
I vinter startade hon därför det egna företaget The Reindeer Herd där hon tar emot besökare som får ta del av hennes och renarnas vardag. Gästerna får komma in i ett hägn tillsammans med ett gäng tama renar som de kan mata och klappa, de får tillaga ett samiskt bröd som kallas gáhkku över öppen eld i en lávvu (tältkåta), lära sig att kasta lasso och lyssna till Marielle som berättar om samernas kultur och historia.
– Många gäster upplever att de kommer väldigt nära renen här. Det här är inte på låtsas, utan det är en dag i en renskötares liv. Jag tror att många uppskattar att det är på riktigt, säger Marielle och fortsätter:
– Det absolut roligaste med att driva The Reindeer Herd är att jag får träffa så många olika människor, från alla möjliga olika länder, och ge dem kunskap om min kultur.
Renarna, som alla är noga utvalda, är i hägnet endast under vintern. De har rätt temperament, det vill säga lugna och trygga men samtidigt nyfikna och sociala. Enligt Marielle syns det tydligt att de tycker om att vara med människorna som besöker dem.
– Just dom här renarna blir aldrig stressade eller rädda. Det kan vara barn här som springer omkring, men dom bryr sig inte det minsta, säger hon.
Marielle pratar flera språk; hemma är det meänkieli som gäller, på rengärdet är det nordsamiska, med turisterna är det engelska och emellanåt är det svenska.
– Jag är den enda som behärskar engelska i familjen så därför föll det sig naturligt att jag skulle ha hand om den här verksamheten. Men min släkt hjälper till med allt runtomkring.
Trots att hon precis har startat verksamheten så finns det redan lite planer på att utveckla den.
– Jag åker skidor till Paljaskero naturreservat, två kilometer härifrån, en gång varje vecka. Där håller resten av släktens renar till när det är ont om mat. Jag tror att många gäster skulle uppskatta att få möjlighet att följa med dit och se renarna i sitt vilda tillstånd.
När kan det bli verklighet?– Det vet jag inte. Jag tänker nu att jag smyger igång företaget och ser hur det går. Sedan tar jag allting lite eftersom, det är ingen brådska.