"Vi vill fortsätta med övervakningen, vi skulle vilja dels utöka det hos oss med fler fällor men framför allt vilja att det sker i hela Sverige", säger Jörgen Naalisvaara.
Under sommaren 2021 samlade länsstyrelserna i de fyra nordligaste länen in insekter för artbestämning med hjälp av DNA-teknik. En av fällorna var placerad i Övertorneå, på Hanhivittikko fäbod. I våras kom rapporten med resultatet. Fällan i Hanhivittikko samlade in över 1600 olika arter insekter.
– Det är riktigt häftigt faktiskt, det trodde vi inte. De andra fällorna fångade också många arter men den här fångade flest av alla, säger Jörgen Naalisvaara.
– Dessutom hade fällan i Hanhivittikko cirka 40 arter som inte har påträffats tidigare i Sverige.
Sammanlagt ska över 5400 arter hittats under insamlingen.
– I den här delen av Norrland, de här fyra länen, känner man till hittills att det finns cirka 10 000 insektsarter. Det skulle betyda att vi hittat mer än hälften av dem, men förmodligen är det så att vi har många fler arter än vi vet om.
Det var genom så kallade malaisefällor som länsstyrelserna i projektet samlade in insekter för att sedan skicka prover till forskningsstationen Station Linné på Öland för analyser med DNA-teknik.
– Vanligtvis brukar man ha experter som artbestämmer men när man har så här stort antal skulle det ta många år för experter i olika delar av världen att kunna titta, säger Jörgen Naalisvaara.
Han berättar att vid DNA-analysen jämför DNA-koderna för varje art med ett globalt referensbibliotek för DNA för att få fram vilken art det rör sig om.
– Från fällan i Hanhivittikko var det cirka 300 arter som inte matchade något i den globala listan.
– Flera av dem är säkert så att de inte rapporterats in, alltså man har sett men inte rapporterat, men flera är garanterat nya för vetenskapen.
Insektsövervakaren har en teori kring varför så många olika arter hittats vid just Hanhivittikko fäbod.
– Att det är så många arter insekter är nog kopplat till att det är så rik biologisk mångfald bland växter också, tack vare den traditionella skötseln som bedrivs här.
Hanhivittikko fäbod är ett av länets två kulturreservat, det har en lång historia och sköts i dag som en levande kulturmiljö av föreningen Hanhivittikko vänner, med stöd av länsstyrelsen. Fäboden kom till på 1860-talet och var i bruk under cirka hundra år, men än i dag slås och betas ängarna på traditionellt vis.
– Man åkte ut hit och var här på sommaren för att vila sin betesmark i byn, jag fattar det som att det var lite semester för de som jobbade inne på gårdarna, säger fäbovärd André Fellert om historien.
Under andra världskriget ska det varit mycket soldater i området som förberedde sig för krig.
– Jag tror det var när soldaterna var här som de fick ta hö från södra Sverige för att alla hästar skulle kunna äta. Med höet fick de upp väldigt mycket nya arter som inte finns här i normalt fall, och de finns ju kvar här, säger André Fellert.
Turkos blåvinge är en hotad art som hittats i Hanhivittiko.
Med den metod som använts i inventeringsprojektet ser Jörgen Naalisvaara att det skulle gå att övervaka insekter i hela Sverige på ett ganska effektivt sätt om fällorna fanns utspridda.
– Så vi vet hur det går för många av arterna, många fler än vi vet nu.
Han menar att det är viktigt med inventeringar av dessa slag.
– Annars vet vi inte vad som händer med insekterna och insekterna är viktiga för hela ekosystemen och för oss människor i sin tur.