Det är behaglig temperatur i den lilla bassängen, aldrig under 32 grader. Detta för att de små inte ska bli nedkylda. Richard Zachari, ledare för babysimmet, startade första kursen för ett par månader sedan, på föräldrarnas begäran.
- Jag började intressera mig för babysim i slutet av 1980-talet. Sedan dess har jag inspirerats och lärt mig av olika experter på området, bland annat från Australien, Ryssland och USA, säger han.
Denna dag deltar fem mammor, lika många barn och en pappa. Anton Bäckström är bara sex veckor och därmed gängets yngste deltagare. Han ska nu få uppleva sitt livs första babysim.
När hans lilla kropp doppas i vattnet rör han knappt en min. Sedan ligger han på rygg hos sin mamma och flyter, hur lugnt som helst, som om han aldrig gjort annat.
- Låt honom bara ligga där och prata lugnande, säger Richard till mamman.
Reflexer gör det möjligt
De andra barnen är lite äldre. Enligt Richard Zachari är det önskvärt att de vid sitt första besök inte är mer än sex månader.
- Då är nämligen lillhjärnan mest dominant. Det är den som styr det reflexmässiga. Simreflexen hjälper barnet att lära sig simma och så finns det en annan reflex som skyddar barnet så att det inte får vatten i lungorna, säger han.
Genom att blåsa barnet i ansiktet innan man dyker triggas ytterligare en reflex som får barnet att ta ett andetag. Med luft i lungorna får kroppen sedan bärighet i vattnet, vilket hjälper barnet att simma strax under vattenytan.
Richard Zacharis pedagogik bygger på att träningen måste underhållas för att vara så givande som möjligt. Därför träffas gruppen två gånger i veckan.
Nytta och nöje
Sara Keränen är en av de sex deltagarna. Hon har med sig sonen Bosse och ser både nytta och nöje med simlektionerna.
- Dels får man träffa andra mammor och barn, det är roligt att göra något tillsammans. Och dels bor vi vid älven och då kan det vara en väldigt bra livlina om barnen lär sig hur de ska hantera vatten, säger hon och skrattar när en av de små babysimmarna stänker ner henne med vatten.