Stafett med Tornedalsteatern

Lyckas de hålla den gamla farsgubben i liv och få arvet på 49 miljoner och räcker det med det?
Det är den stora frågan i Tornedalsteaterns nya föreställning, Hauskat Pirut, eller Roliga djävlar som det heter i översättning.

ÖVERTORNEÅ2005-09-19 06:30
Det var ett tag sedan författaren Bengt Pohjanen skrev en pjäs för Tornedalsteatern. Den nu aktuella är nyskriven utifrån hans bok, Hauskat Pirut. Pjäsen heter också så. Översatt blir det Roliga djävlar. Att det är en annorlunda pjäs, är samtliga inblandade överens om. I alla fall på produktionsstadiet. De medverkande kommer från Kiruna i norr till Karungi i söder och fyra regissörer i fyra olika kommuner har regisserat och repeterat med sina respektive grupper. Huvudregissör är Bror Astermo Man kallar det för stafett-teater, rollfigurerna är de samma hela tiden, men skådespelarna byter av varandra. Snurrigt? En aning kanske, men man har använt sig av attiraljer, till exempel en stickning som identifikation för rollfiguren.<br>&nbsp;? Det är första gången jag gör något sådant här. Det är inte så enkelt, men det är en spännande utmaning. Roligt att göra något nytt, säger Bror Astermo.<br>Krävande manus<br>I helgen var det första gången samtliga 29 medverkande var samlade till repetition och det är ett krävande manus som man tagit sig an.<br>&nbsp;? Ja, det gäller att hålla reda på allt som ska hända och ha sammanhangen klara för sig, säger Marianne Mäki och får medhåll av Marinne Lampinen.<br>Ensamblen verkar dock har roligt på scenen och de tycker att det är bra att få träffa och lära känna varandra. Det vanliga är att skådespelare från egna kommunen deltar i pjäser som sätts upp.<br>Gruppens grand old lady är May Frankki, 76 år från Karungi. Sin ålder till trots är rullatorn ren rekvisita. Några problem att hänga med i svängarna i texerna verkar hon inte heller ha.<br>&nbsp;? Nej, fast det är lite rörigt när det är första gången vi repeterar tillsammans. Men det är ju så roligt och så här i efterhand ångrar man lite att man inte började med teater när man var yngre. jag har ju bara hunnit hålla på i tio år. Jag började då vi startade teater i Karungi, säger hon glatt.<br>Tar mycket tid<br>Birger Lampinen har en av rollerna som den gamla farsgubben. Han konstaterar att teatermedverkan tar mycket tid, men är klart värt det.<br>&nbsp;? Det är så jäkla roligt, säger han.<br>Historien då? Ja, här handlar det om allt från Titanic till ryska bolsjeviker och president Bush och allt kretsar kring ett arv från en indianstam på 49 miljoner. För att släkten Kitalaki ska komma åt den måste de de dels hålla den gamla farsgubben vid liv, dels hitta en totempåle, som föräldrarna en gång gömt undan. Men det finns också andra som vill åt arvet ...<br>Hur det går, ja, det får man se om man går på premiären i Haparanda kommande lördag, eller ser någon annan av föreställningarna i Övertorneå, Pajala eller Karesuando. Föreställningen är till stor del på meänkieli, men det pratas även svenska ? och engelska.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om