Ljuvliga ungdomKlockan börjar närma sig tio. Snart är det fullt i samlingsrummet på Särkivaaragården i Övertorneå. De boende här sitter förväntansfulla och tittar på den färgglada scenen framför dem.
Projektarbete
I ett litet rum alldeles intill gör ensemblen sig redo för dagens första föreställning.
Totalt blir det sex föreställningar, några i Haparanda, Pello, Pajala och nu i Övertorneå.
- Vi är de första på vår skola som gör något för de äldre, det vanligaste är att man anordnar något för barn. Jag tror att idén kom lite från att vi går omvårdnadsprogrammet och många av oss extraknäcker på äldreboenden. Vi vet hur grå deras vardag kan vara, säger Anahita Roohullahi.
Att titta på teatern är gratis. Tanken är att ge de äldre guldkant på tillvaron och manuset har anpassats till målgruppen.
- Föreställningen är 30 minuter, inte för lång och inte för kort, och handlar om ett kärleksdrama som utspelar sig på 1940- och 1950-talet. Vi blandar svenska och finska och bjuder på både sång och dans, säger Madeleine Isaksson.
Under kursen skapande verksamhet skrev tjejerna manuset till Ljuvliga ungdom. När det sedan var färdigskrivet utvecklades idén om att spinna vidare och faktiskt göra ett projektarbete bestående av en Tornedalsturné.
- Om vi har tid efter projekttiden så är det inte omöjligt att vi spelar upp den här pjäsen någon extra gång. Vi tycker dessutom att fler bör göra sådant här för de äldre. Det uppskattas verkligen, säger Evelina Leppälä.
Bjuder upp till dans
När det är dags för pjäsen att sätta igång blir det tyst i publiken. Alla som vill har fått ett sånghäfte med låttexterna för att kunna sjunga med. Tjejerna spelar upp föreställningen utan att tveka, och alla repliker sitter som en smäck. När halvtimmen börjar gå mot sitt slut bjuder de upp publiken till dans.
- Att de är duktiga flickorna. Verkligen duktiga, säger en av åhörarna och klappar händerna i takt till musiken.
När ensemblen tackar för sig möts de av glada leenden och hjärtliga applåder.
Vad är det roligaste med att framföra pjäsen?
- Det är reaktionerna. De blir så oerhört glada. I slutet av föreställningen ser man tydligt lyckan i deras ögon, säger Madeleine Isaksson.