Det hänger adventsstjärnor i fönstren till det röda huset vid Torne älv, som Peter Khen Thawng och Angels Saw Nei Thawng flyttade till 2014. Det har snart gått tio år sedan dess.
Men den här historien börjar egentligen några år innan paret hittade hem i Polcirkelbyn. Båda kommer från Myanmar/Burma och bodde i samma område när de träffades där. 2002 lämnade Peter Myanmar och åkte till Malaysia, fem år senare kom han till Sverige och Övertorneå. Paret gifte sig sedan i Malaysia och 2011 landade även Angela i kommunen.
Att jobb och utbildning fanns orten tror de är några avgörande faktorer till att de valde att stanna.
– Vi vill stå på egna ben, det är det viktigaste. Hade vi inte hittat jobb här hade vi kanske behövt flytta någon annanstans, säger Peter.
Nu menar de att det känns självklart att bo där de bor.
– Vår framtid är här i Juoksengi, säger han.
Medan Peter jobbar på en bondgård i närheten av deras hem har Angela utbildat sig till undersköterska och jobbar på ett boende i Övertorneå. På fritiden passar de på att åka någonstans eller under somrarna odla i växthuset bakom huset.
– Vi odlar många olika asiatiska grönsaker, det tar lite tid men det funkar. Sedan sparar vi och har mat hela vintern, säger Angela.
Peter Khen Thawng har också ett intresse för jakt.
– På min pappas sida jagar alla, säger han, och berättar att det i hemlandet främst handlar om vildvin eller björn.
En anledning till att familjen menar att de trivs så bra i byn vid Polcirkeln och Övertorneå som kommun är att det är mindre.
– I Burma bodde vi i en stor stad. Jag gillar inte storstäder så mycket, vårt område är perfekt för mig, säger Peter.
Men det finns en rad saker som skiljer platserna åt. Klimatet är en sådan sak. Angela minns när hon kom till Övertorneå första gången. Det var i slutet av november och snön låg på marken.
– Jag tycker om snön, jag hade aldrig sett den här snön i mitt liv förut. Det är stor skillnad, säger hon.
– Vårt folk bodde i fjällen, vi hade inte minus men plus 2-3 grader som kallast, tillägger Peter.
Nu har de bott i Polcirkelbyn i nästan tio år, fått tre barn och identifierar sig som Juoksengibor. Peter beskriver att det de blivit mottagna bra av de boende i området.
– Vi känner oss som en del av Juoksengi.