På jakt efter björn

Det är tredje året i rad som jaktlagen i Övertorneå gör gemensam sak av björnjakten. Anledningen är dels att björnen rör sig över så pass stora områden, och dels för att intresset för björnjakt ännu är relativt svalt. Samjakt blir allt populärare.
- Det är fler och fler som vill jaga gemensamt, eftersom det inte är så många i varje jaktlag som vill jaga björn, säger jaktledare Leif Isaksson.

Två grupper
Det nyligen sammansatta jaktlaget har delats upp i två grupper, den ena jagar vid Pullinkiberget och den andra vid Pyhäjärvidammen. Leif Isaksson leder gänget vid Pullinki, och han tar sig fram genom snårskogen i sällskap med Håkan Nilsson och dennes två karelska björnhundar.

Bra björnhundar
Det finns få riktigt bra björnhundar i Norrbotten, de övas upp på älg och det är inte alltid de lär sig urskilja björn. Tiken Akka är ännu valp och följer mest med för att lära. Håkan Nilsson förklarar att den äldre av hundarna, Iso, kan konsten att jaga björn.
- Hunden går ju lös i skogen och skäller ganska försiktigt när den får spår på en björn. Inte rusar den på inte, det misstaget gör den bara en gång.
Med Isos hjälp fällde Håkan Nilsson en björn i fjol, och han hoppas på samma tur i år. Det svåraste momentet är att spåra björnen, hanarna rör sig över mycket stora områden, upp till 150.000 hektar, och de rör sig främst om natten. Jägarna observerar färska björnspår som upprivna myrstackar och spillning, och koncentrerar jakten till det områden där de hittats. I det här fallet går de igenom ett område på cirka 5.000 hektar.

Ogillar värme
Är det för varmt kan problemet bli det motsatta, björnen ligger för stilla.
- Hittar de blåbär kan de vara på ett och samma ställe i veckor men man ser dem inte. De är ju i skogen där de känner sig trygga. Du kan vara 20 meter ifrån när hunden skäller och du ser ingenting, det är förståndet som får avgöra om man går närmare. Har man otur kan man trampa på björnen, berättar Håkan Nilsson.
- Visst är det spännande när man väl möter en, men det är inte alls lika dramatiskt som man kan tro, fortsätter han.
- Om man träffar bara, inflikar Leif Isaksson.
- Är man osäker är det bäst att låta bli att skjuta. Björn tål ingenting om man skjuter bra, replikerar Håkan Nilsson.
Hur siktar man då?
- Man ska skjuta högt upp på bröstet, ovanför frambenen.

Ger inte upp
Jaktlaget lyckades inte fälla någon björn i helgen, men man hittade många spår. Jägarna tror att det finns tre eller fyra djur i området, och trots att det verkar tungt ibland finns inte en tanke på att ge upp så länge jaktsäsongen pågår.
- Vid köksbordet blir inga björnar skjutna, man måste ut, deklarerar Håkan Nilsson.