Carina Karlsdotter beskriver smärtorna hon haft. När sjukvården frågar hur smärtorna är mellan 1 och 10 brukar hon svara 35.
Carina Karlsdotter, 62 år, bor i Pello mellan Övertorneå och Pajala. Hon beskriver sig som en aktiv person. Det är promenader, bakning med grannbarnen och handarbete på schemat. Men hennes liv tog en drastisk vändning för några år sedan.
– Helt plötsligt orkar man inte göra någonting, helt plötsligt tar man sig inte upp ur sängen utan hjälp av hemtjänsten. Man får inte på sig kläderna, jag har fortfarande problem att klä på mig för det finns inte krafter på morgonen.
Livsförändringen har egentligen sin början 2015, i januari, berättar Carina. Hon vägde då 103,4 kilo och genomgick en gastric bypass-operation.
– Jag trodde mitt liv skulle bli bra, jag skulle gå ner i vikt, jag skulle bli allmänt bättre i hela kroppen, säger hon.
Enligt henne var allt frid och fröjd i sex år och hon fick livet hon drömde om. Men så den 5 november 2021 började hon må dåligt.
– Jag började få fruktansvärda magsmärtor. Magen började svälla, blev hård som cement och till slut säger mina bästa väninnor att jag måste i väg. Det blev ambulans, och på den resan är det.
Carina berättar att hon blev inlagd på sjukhus.
– Det visade sig att hela buken var full i var, plus att det flöt en gråsvart sörja som de än inte vet vad det var men de kunde säga att det inte var cancer i alla fall. Lever, galla och bukspottkörtel var inflammerad.
Efter det har problemen avlöst varandra, säger hon och menar att det inte längre är många bra dagar där hon orkar göra saker. Hon beskriver att hon bland annat opererat gallan, fått en böld, varit med om buköppningar och tarmvred, sedan blev det ett hjärtstopp. Hon minns datumet, 4 mars.
– Det var strax efter tarmvredet. Det gick till slut så långt att jag överdoserade smärtlindringen till tre gånger mängden jag fått, säger hon och fortsätter:
– Jag hade så ont. Jag stod inte ut med smärtorna, då hade jag ännu inte fått insomningstabletter som jag har i dag.
”Jag måste få bli frisk. Jag orkar inte vara sjuk”, säger Carina Karlsdotter.
Hemtjänsten hade varit på besök på morgonen. Hon berättar att hon har en hjärtsjukdom men inte haft några känningar av det den dagen. Hon är på väg att byta kanal på tv:n, skidskyttet är på väg att börja och hemtjänsten ska snart komma tillbaka.
– Tomas (från hemtjänsten, reds. anm.) öppnar ytterdörren och där ligger jag på köksgolvet. Jag har efter att jag tittat på klockan inte hunnit ta mer än ett steg så har jag rasat ihop.
– Han förstod att jag var död, för ögonen hade snurrat runt.
Där och då kontaktar hemtjänsten 112 och påbörjar hjärt- och lungräddning. I ambulansen ska Carina fått höra att hon fått ett hjärtstopp men blivit hittad i tid.
Efter det har problemen fortsatt med bland annat blödande magsår och magkatarr. Carina Karlsdotter är övertygad om att besvären är kopplade till den gastric bypass hon gjorde.
– Vad jag blir så ledsen av är att läkarna inte ärligt kan säga rätt ut att allt det jag drabbats av har med gastricen att göra. De säger bara delvis. Nog är det väl förbannat konstigt att jag helt plötsligt efter det drabbats av en massa annat. Allt har med gastricen att göra, säger hon och berättar att hon hört personer som varit med om liknande besvär efter operationen.
– Har de också helt plötsligt drabbats av samma saker?
Carina Karlsdotter berättar att hon vid ett tillfälle tog så mycket smärtstillande att hon fick återupplivas.
Carina riktar nu kritik mot informationen hon fick inför operationen för åtta år sedan.
– Det informeras bara om hur bra du kommer få det efter operationen. De säger att det tar tid innan man kan börja äta och att man kan bli intolerant mot det ena och det andra. Ingen säger att du kan dö för att du har sådana smärtor.
– Hade jag vetat allt som skulle drabba mig skulle jag aldrig någonsin gjort det. Jag vill varna andra. Tänk efter noga om allt som kan drabba dig. Du kan bli så sjuk att du tappar allt.
"Mitt motto är att ingen dött av frisk luft, jag är och går minst en timme om dagen."
Carina berättar att hon i slutet av november fått tid för att göra en så kallad återkoppling, så att anatomin återställs.
– Jag har varit jätterädd för den här operationen, paniskt livrädd att jag dör. För någonting måste ju hända mig. Men helt plötsligt släppte rädslan och jag fick känslan att ”Carina, du ska bli bra”.
Det hon saknar mest med sitt gamla liv är att kunna planera. Hur kroppen känns några dagar i förväg är svårt att veta.
– Att ringa till kompisen och säga att nu kommer jag och stannar i tre-fyra dagar. Allt är kanske.