Inne i butiken på Matarengivägen hänger kläder på galgar, på en hylla ligger jeans ihopvikta och bakom kassan står Hjördis Lakso. Hon startade butiken för 35 år sedan tillsammans med en vän, efter några år hoppade vännen av men Hjördis fortsatte själv.
– Jag tycker ännu att det är roligt att gå till jobbet, säger hon.
På väggen vid kassan hänger ett större diplom som hon fått för sina insatser för kommunen och dess näringsliv.
Hjördis Lakso beskriver sig själv som en affärskvinna och räknar upp en rad butiker och affärer hon jobbat i, men drömmen om att öppna eget fanns alltid där. Efter att ha tagit steget har hon inte ångrat det, även om det bitvis varit tufft.
– Jag tycker om det här. Jag tycker om att träffa folk, den här kundkontakten. Att ha en affär här på landsbygden, det är inte bara en affär, det är en social inrättning.
Klockan vid dörren plingar till och två kunder kliver in i butiken, hälsar och börjar kika runt bland kläderna. Efter alla år i branschen har Hjördis blivit lite av en kändis i området.
– Folk kommer in och pratar när de har lite trist. De säger att de går till Hjördis. De säger i Stockholm också att det heter inte ”Klädshopen” det heter ”Hjördis affär”.
– Jag har kunder från Stockholm och Göteborg. De kommer inte enkom men jag är känd överallt, det kan jag säga.
Vad gäller utbudet i butiken menar hon att det gäller att hålla sig ajour med modet. För att göra det har hon varit på mässor i Stockholm för att hålla koll på vad som är inne och modernt.
– Jag får mycket beröm av försäljarna. De brukar säga att jag har ett ungt sinne, säger hon.
I år fyller Hjördis Lakso 82 år. Tankarna på att så småningom sälja butiken har börjat komma, men de har inte alltid funnits där.
– När jag hade fyllt 65 kom det en karl och sa ”jag ska köpa din affär”. Jag fick taggarna ut och sa ”min affär är inte till salu”. Han sa att jag var pensionär nu, men jag svarade att jag bestämmer själv hur länge jag har affären.
Hon planerar att åtminstone ha kvar butiken året ut, så har hon tänkt i några år nu. Även om det kanske är oundvikligt att en dag behöva lämna butiken till någon annan berättar hon att tanken ger henne ont i magen.
– Man tänker till åldern att kanske måste man någon gång sluta, men det känns att ”hooja”, säger hon och fortsätter:
– Jag mår bra av att komma till affären.