Genom kampanjen ”Tjena polcirkeln” ville det kommunöverskridande projektet Hej Hemby, i Pajala och Övertorneå, hitta någon eller några som var intresserade av att testa livet i glesbygd under sex månader.
Ett flertal nappade på idén men Matilda Mattsson Fröjd och Erik Wernerlich drog det längsta strået och fick hyra huset i Soukolojärvi utanför Övertorneå. Efter några månader meddelade paret att de sagt upp kontraktet på lägenheten i Stockholm och efter ytterligare en tid stod det klart att de köpt ett hus i Kalix.
Familjen Uittenbogaard, som också bodde i Stockholmsområdet, sökte även dem till kampanjen men snubblade på målsnöret. De höll trots det kontakten med Hej hemby som skapade en ny kampanj, ”Värva en ny bybo”. Genom den hittade familjen ett hus i Övertorneå som de kunde hyra. Nu har de meddelat att de stannar i kommunen.
I arbetslaget kring Hej hemby finns bland andra projektledarna Johanna Funck och Therése Wintervy.
– Det är superroligt så klart att Hej hemby inte bara gynnar våra kommuner utan att det spiller över på Norrbotten, säger Therése Wintervy.
Projektledaren berättar att de genom både Matilda och Erik och familjen Uittenbogaard fått kontakt med ännu fler personer.
– Som ytterligare ger ringar på vattnet utan att vi behöver stå och prata om varför det är så bra att flytta hit, säger hon och fortsätter:
– Vi tycker det är jätteroligt. Grattis till Kalix att de fått Matilda och Erik, och vi är så himla glada att familjen också stannar. Fyra personer till Övertorneå är jätte-jättevärdefullt. Vi är inte så många så varje person räknas verkligen.
Hej hemby för nu dialog med några fler som vill testa på livet i Tornedalen. Till hösten planerar projektet också för ett slags steg två, där de kommer fokusera ännu mer på det lokala engagemanget.
– Kommunen kan vara en motor och en drivkraft men de som faktiskt bor och verkar, invånarna i sig, oavsett om de är föreningsmänniskor eller företagare, det är så himla värdefullt när de berättar.
När Therése Wintervy tänker tillbaka berättar hon att ”Tjena polcirkeln” var en chansning.
– Det var inte säkert att någon skulle ens ansöka, och det är ju inte heller säkert att det hade trivts.
– Vi hade nog inte några förväntningar alls egentligen utan det har verkligen varit ett rent experiment att se ”funkar det här och är det ett sätt man kan arbeta på”.