Halva styrkan får gå

Nu sägs sju av 14 anställda upp på Kablia i Övertorneå. Orsaken är arbetsbrist. Ledningen vågar inte ha kvar folket på grund av långa uppsägningstider.

HÄLFTEN GÅR. Kristina Mörtberg, till vänster, beklagar att man måste säga upp sju anställda på Kablia. Pernilla Ersson är en av dem. Hon har varit anställd i 8,5 år. De som jobbat längst tid av de uppsagda har jobbat i elva år på Kablia.

HÄLFTEN GÅR. Kristina Mörtberg, till vänster, beklagar att man måste säga upp sju anställda på Kablia. Pernilla Ersson är en av dem. Hon har varit anställd i 8,5 år. De som jobbat längst tid av de uppsagda har jobbat i elva år på Kablia.

Foto: Göran Lahti

Övertorneå2009-04-02 06:00
Kablia har sedan startåret 1985 specialiserat sig på lösningar till olika kablageproblem i olika system och organisationer. Men nu har kunderna dragit i bromsen och det slår hårt. Halva styrkan får gå, sex i produktionen och en inom administrationen.- Vi har alltid jobbat med kort framförhållning och de som vi sagt upp har uppsägningstider på upp till sex månader. Därför vågar vi inte ha kvar dem, säger Kristina Mörtberg, VD för Kablia Production AB.På topp - sedan stoppProduktionen var på topp strax före årsskiftet och extra folk fick tas in, men sedan blev det stopp.- Det är första gången vi behövt säga upp någon, men vi måste gardera oss för det värsta scenariot, säger hon.Hans Mörtberg är delägare och är ensam anställd på säljdelen som är utöver de 14 anställda i produktionen.- Vi jobbar stenhårt på att vi ska klara krisen och att de uppsagda ska kunna komma tillbaka.Framtiden är oviss också för de som får lämna sina jobb. Arbetslösheten i Övertorneå är bland de högsta i landet och inget pekar på en ljusning. Känner oroPernilla Ersson från Luppio har jobbat på Kablia i drygt åtta år. Den sista augusti går hennes uppsägningstid ut.- Det finns ju nästan inget jobb för oss att göra, så det var ändå ganska väntat. Visst känner jag en viss oro, jobbet är ju en trygghet. Sedan är det tråkigt att lämna goda arbetskamrater förstås. Hon flyttade upp från Skåne för att gå på Tornedalens folkhögskola, träffade sin nuvarande make Karl-Johan, och blev kvar i kommunen. De har två barn, Julian, sex år, och Elvira som just fyllt tre.- Just nu ser det mörkt ut, men jag försöker tänka att det kan bli starten på något nytt. Man får inte tappa hoppet, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!