Det är alldeles tyst i tallskogen som tornar upp likt en kuliss bakom de röda stugorna.
Framför dem ligger den 21 hektar stora sjön Mukkajärvi. Göte, 72, och Gun-Mari, 70, står stilla och betraktar platsen samtidigt som de andas in den friska luften.
– Hit kommer vi när vi bara vill vara och koppla bort allt annat. Det är verkligen som en batteriladdare, säger Gun-Mari samtidigt som hon blickar ut över sjön.
Tillsammans har makarna dragit igång ett nytt, spännande projekt; vildmarksturism på polcirkeln.
”Ska vara lagom”
Tanken är att familjer eller människor allena ska kunna hyra stugorna både sommar och vintertid. Här finns sovplats för sex personer, bastu, samlingssal, båt, fiskemöjligheter och fina bärmarker.
– Vi har även tänkt erbjuda kvällssafari där vi kan följa våra gäster på olika upptäcktsfärder, som renkalvmärkning eller älg- och björnspaning till exempel, säger Göte.
Det hela började för några år sedan då jägare från Finland ville hyra stugorna. En tanke började så sakta växa och med LRF:s hjälp har idén blivit verklighet.
– Det har varit mycket jobb men nu känns det som att det snart är klart. Vi är väldigt noga med att inte göra det för stort, då mister det lite av sin känsla och charm. Det ska vara lagom, säger Gun-Mari.
Det aktiva paret är nog inte som alla andra 70-åringar. Det som driver dem är glädjen i att få hålla igång, göra sådant som de tycker är roligt och som på sikt främjar byn.
– Jag har arbetat som distriktssköterska och sett människor som helt lagt ner allt för att bara ta det lugnt när de går i pension. Det är sällan en god idé och kan leda till många besvär. Därför har jag och Gun valt att leva ett aktivt liv, säger Göte.
När de inte jobbar i stugorna tycker de om att plocka bär, motionera, åka skidor, dansa, pyssla med olika hantverk, fiska och jaga (Göte).
Ser gärna fler projekt
Nu är deras förhoppning att även fler i byn ska starta någon form av verksamhet eller projekt.
– Vi är inte rädda för konkurrens, vi skulle snarare gynna varandra och inte minst byn, säger Göte och slår sig ner i en egentillverkad träsoffa.
Han tittar på Gun-Mari och sakta blir hans leende bredare och bredare. Till sist säger han:
– Nä, nog känns det spännande att nu äntligen få ro iland detta projekt och förhoppningsvis också få det att flyta. Men vi tror på det här, Gun och jag.