En älvtur på gammalt flott vis

En älvtur på gammalt vis.
Det var vad ett 20-tal män företog sig i helgen då man åkte med en stor timmerflotte på Torneälven från Pello och ner till Matkakoski. Trots viss dramatik på slutet klarade sig alla helskinnade.
? En riktigt häftig upplevelse, säger Bo Barsk om äventyret.

ÖVERTORNEÅ2004-06-15 06:30
Armi Rousu
De bor och verkar på båda sidor om Torneälven och odlar det tornedalska kulturarvet genom att bygga kolmilor, tjärdalar och nu det senaste, genom att bygga en stor timmerflotte enligt metoder som användes innan 20-talet då man började flotta löstimmer.<br>Fälldes i vintras<br>Timren fälldes i vintras och under våren har man jobbat ihärdigt med att binda fast timren med björkvidjor.<br> ? Det har varit mycket jobb, men det är en del av hela grejen, att göra något tillsammans med andra likasinnade, säger styrmannen ombord, Tapani Risku, till vardags läkare på vårdcentralen i Pajala.<br>Flotten de byggt är omkring 30 meter lång och väger omkring 60 ton.<br> ? Tidigare då man flottade på riktigt band man ihop flera flottar och fick med sig omkring 400 kubik timmer på en gång. Vår flotte består av cirka 100 kubik timmer, säger Risku.<br>Samtidigt som man flottade ner timret till kusten kunde man också frakta ner annan last som tjära som såldes i Haparanda. <br>Denna resa var av enbart nöjeskaraktär och de 14 till 20 mannar som följde med under färden hade, trots att det ju finns flera rejält stora forsar att ta sig nerför, en högst behaglig resa nerströms ? åtminstone allra största delen av färden. Vi åkte med flotten under några kilometer i höjd med Övertorneå och kunde konstatera att ombord med männen som bestämt sig för att slå ett slag för det manliga yrket som flottningen var, rådde en rå, men hjärtlig ton och att det var riktigt roligt att balansera på de hopbundna timren, så länge man befann sig på lugnt vatten. Omgivningen ser helt annorlunda ut från detta håll och eftersom det går så sakta hinner man faktiskt se hur fint det egentligen är.<br>Men någon tur i forsen för egen del var inte aktuell, så den biten får deltagarna själva berätta om.<br>Meningen var alltså att åka från Pello ända ner till Hellälä, där älven och havet möts. Och de första forsarna i Pello området hade gått utan några som helst problem. Men sent på lördagen då man skulle ta sig ner för Vuentoforsen och Matkakoski blev det en aning dramatiskt. Den stora flotten styrs genom fasta åror i båda ändarna och det gäller att ha god framförhållning för svängarna.<br> ? I Matkakoski körde vi för nära stranden och gick på grund, vilket gjorde att hela flotten vände. Det innebar att vi gick med bakänden före i forsen. De som stod där framme blev rejält blöta och hade fullt sjå att hålla i sig. Men det gick bra, flotten höll ihop, bortsett från att eldstaden blev lite skadad. Det var en häftig upplevelse, berättar Bo Barsk, en av deltagarna.<br>För lite vatten<br>Efter att ha kontrollerat vattenståndet i Kukkolaforsen, som är nästa och sista stora utmaning, visade det sig att det är för lite vatten för att ta sig igenom forsen just nu.<br> ? Regnar det mycket under veckan, kan det hända att det går att åka nästa helg, men annars får vi avbryta här. Då blir det att transportera timret till sågen per lastbil, men vi har också fått förfrågningar om att sälja flotten för turistiskt ändamål, säger Bo Barsk, en aning mörbultad av kampen i forsarna, men annars vid gott vigör och enligt egen utsago en fin upplevelse rikare.<br> ? Torneälven är fantastisk. Kontrasterna med den stilla färden i selen och farten och naturkrafterna i forsen ? och att uppleva morgonsolen gå upp där ombord på flotten var obeskrivligt, säger han belåtet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Övertorneå