För 25 år sedan flyttade Monika Simu och Jan Tollin från Luleå till fastigheten i centrala Övertorneå, då började också ett arbete för att försöka återge boningshuset och byggnaderna på gården sin forna glans.
– Det var stora vattenskador och nedslitet på alla möjliga sätt, säger Jan Tollin om huset när de flyttade in.
– Det tog nio månader att repa det här, invändigt, säger Monika Simu som berättar att deras ambition hela tiden varit att försöka återställa det som varit förstört men samtidigt göra det funktionellt.
Paret berättar att de av andra Övertorneåbor blev rekommenderade att elda upp byggnaderna på gården eftersom de var så förfallna.
– Jag stod och tittade på byggnaderna och kommer ihåg att jag tänkte att ”tänk om det en dag kommer en dag då jag renoverat upp dem”.
Och så blev det. Efter att paret bott några år på gården blev byggnaderna dessutom k-märkta, berättar de.
– Då var ju en hel del gjort här. Det blev ju en bekräftelse att vi är på rätt väg, säger Jan.
Innertaket i det stora boningshuset består i flera rum av kassettak och är dekorerade i olika färger och mönster.
Monika visar runt i huset och beskriver att de renoverade rum efter rum när de kom till ett av rummen där taket var vitt.
Solen låg på mot taket och Monika tyckte att hon såg någonting under den vita färgen. Hon klättrade upp på en stege och började sedan skrapa med en spackelspade.
– Då var det målat med en lackfärg som bara släppte, då kom det här röda fram. Så det här är helt original. Så här har det sett ut när huset byggdes, säger hon och tittar upp på den röda och blå färgen.
Gården är byggd 1891 och består av ett stort boningshus och gårdsbyggnader. I ett av husen, verkstaden, har Monika Simu haft sin textilverksamhet, som till största del är nedlagd nu. Under historiens gång ska den byggnaden använts av en handlare. Någon annan byggnad är också flyttad till platsen och ska bland annat ha använts vid skatteindrivning och senare varit Övertorneås första bilverkstad
Monika, som kommer från trakten, berättar att hon kände till det pampiga bostadshuset och släkten som förvaltat det under 1900-talet.
– Det är ju så dominant hus att det är svårt att undvika, men mycket av gårdens bakgrund har kommit fram medan vi bott här. Då har vi fått fram handlingar och börjat förstå lite av ursprunget till det här.
Trots att det varit mycket jobb med att få gården att se ut som den gör i dag säger Monika och Jan att de aldrig haft en tanke på att ge upp. Medan Jan har ett stort intresse för historia berättar Monika att hon sedan hon var ung varit intresserad av gamla hus.
– Jag mår så dåligt av att se någonting förfalla som hade kunnat vara annorlunda.
Nu gör sig paret redo att lämna gården de rustat upp och bott på i 25 år, om rätt personer skulle dyka upp och vilja ta över vill säga.
– Från början är gården byggd för att det ska vara just en verksamhet, det är en gammal handelsgårdsmiljö och den har fungerat som det under hela 1900-talet. När vi kom har det också bedrivits som en handelsgård med produktion, säger Monika Simu och fortsätter:
– Vi hoppas få en yngre ägarfamilj som kommer med ny energi och att de har en verksamhetsidé där de kan använda gården. Det är viktigt för oss. Om byggnaderna kommer till användning, det är ett sätt att bevara. Om de inte används börjar de sakta men säkert förfalla igen.