Han har upplevt islossningens för- och nackdelar på nära håll. Svåra år har stugan översvämmats, isblocken tryckts upp mot verandan och träden knäckts. Att naturens krafter inte går att påverka har Karl-Johan Taavoniku fått erfara under årens lopp, men ändå beskriver han islossningen som en av årets höjdpunkter.
- Under vintern är det kallt och människor håller sig inomhus. Men så kommer våren med plusgraderna, isen går och människor och djur kommer ut. Det är ett vårtecken, säger han.
I Nivaranta strax söder om Svanstein ligger Karl-Johans stuga. Han har själv byggt den i början av 1970-talet och tillbringar nu mycket tid här från april till oktober månad.
- Jag har flyttat den längre från älven för några år sedan och ställt den på en högre grund för att försöka undvika översvämning, säger han.
I år är isen porös och bräcklig efter en mild vinter och mycket regn, enligt Karl-Johan. Han hoppas och tror på en lugn islossning, men är väl medveten om hur fort det kan svänga. Utanför stugan är älven öppen. Då och då strömmar enstaka isblock förbi, men än så länge är det ingen dramatik att tala om. Ungefär en kilometer nedströms ligger holmen Paamasaari som bildar en flaskhals i älven. Här är fullt av isblock vilket i värsta fall kan leda till en ispropp.
- Det blir troligen stort vattenflöde när snön börjar smälta längst upp i norr, och då lär den porösa isen släppa sitt grepp. Men det är klart, faran är inte över än, säger Karl-Johan och blickar ut över älven.
Han förklarar att islossningen går smidigt när isen först släpper i Haparanda för att allt eftersom lossna uppströms. Det är värre om värmen börjar i Pajala, då är isproppar mer eller mindre ett faktum.
- Det har börjat bra. Från Pello ner till Haparanda lär det inte bli några större problem som det ser ut i dag. Trots att man varit med många år vid det här laget är det alltid lika spännande, säger Karl-Johan Taavoniku.