I snitt tillbringar han sex månader om året i skogen och sköter det mesta av arbetet själv.
Sedan 1970-talet har John Mörtberg varit skogsägare, vilket med andra ord innebär en hel del timmar i skogen.
Den utveckling han ser, med utbredd spridning av törskatesmittade ungtallar, oroar honom djupt.
- Unga bestånd blir förstörda och dör fortare än äldre. Man kanske har lagt 8.000 kronor vid planteringsprocessen och några år senare dör hela beståndet, innan man fått något gagnvirke. Det är verkligen inte kul, säger han.
Slutat plantera tall
Att Norrbotten har drabbats värst står klart. Varför det är så vet ingen säkert, även om det finns många olika spekulationer.
John Mörtberg har själv två områden som är hårt angripna av svampsjukdomen, men han ser den mer eller mindre överallt i skogen.
- Framför allt på våren och sensommaren ser man de brandgula tallstammarna, det kan vara långa sträckor med sjuka träd. Jag har inte planterat tall på elva år utan valt andra trädslag på grund av det här, säger han.
Bristande information
Kurser och undervisning tror John Mörtberg är ett måste för att öka människors kunskap om törskaterosten. Det tror han kan vara enda sättet för att så småningom lyckas få bukt med problemet.
- Fackfolket kan detta, men det måste nå ut till vanliga svenssons också. Många röjer fel, de lämnar de sjuka träden i stället för de friska. Infekterade tallar ska inte lämnas som fröträd, ändå gör vissa det och det handlar bara om okunskap, säger John Mörtberg.
Han tror att uppkomsten av större mängder törskaterost i östra Norrbotten delvis kan bero på den bristande kott-hanteringen som debatterades flitigt för drygt tio år sedan.
- Man visste inte varifrån fröna härstammade, det var för dålig kontroll. Jag tror att det kan kopplas samman med törskaterosten som uppkom här bara något år senare, säger John Mörtberg.