Föreningen har tre ridlärare. Stina Persson är en av dem.
Hon skulle helst dra ned på sina lektioner för att få mer tid till annat, men hon har blivit kvar för att åtminstone hålla i en lektion i veckan. Förutom henne har man ytterligare två ledare, men en av dem funderar på att sluta. I så fall skulle man gå från sex lektioner till två per vecka.
– Utan bra ridlärare finns det ingen verksamhet kvar. Vi måste ju dessutom ha igång verksamhet med lektioner här för att vi ska få pengar till stallet från kommunen, inte betalar dem om vi inte har någon ridskola. Och ridskolan är ju ändå det viktigaste vi har här, säger Stina Persson.
Föreningen har haft olika motgångar med åren. I början av 2010-talet kämpade man mot kommunen för att få mer stöd. Då blev det en klassisk fråga om flickidrott mot pojkidrott och hur kommunen egentligen satsade på unga tjejer. Men nu är man nöjda med kommunens stöd. I stället har man fått andra bekymmer.
Förra året hade man oturen att få skador på ridskolans hästar. Då fick man säga nej till ridskoleelever för att de helt enkelt inte hade nog många hästar.
Nu har hästarna repat sig eller är snart tillbaka. Dessutom har man planer på att köpa in någon ny häst. Men då har man det nya problemet: Vem ska hålla i lektionerna?
– Vi vet ju att det finns många som är intresserade av att börja rida, men vi kan ju inte lova något nu. Vi vet ju att de bara blir besvikna om vi ger några löften, säger Stina Persson från Övertorneå ryttarförening.
Föreningens ordförande, Christina Snell-Lumio:
– Vi har bra styrelse med engagerade ledamöter. Tjejerna som jobbar ideellt här är hur duktiga som helst. Vi har haft duktiga ridlärare också, men som har slutat och flyttat från kommunen. Det gäller att vi hittar nya. Vi ger ju en ersättning, men måste kanske hitta andra saker att erbjuda också för att få hit ridlärare.
Annonsering har redan testats och även mun till mun bland hästentusiaster i Tornedalen. Men man behöver hitta nya vägar. Man har pratat om att annonsera bättre i Finland för att hitta någon ny ridlärare där.
– Vi skulle ju kunna satsa mer på Finland och göra ridskolan större, vi har ju redan elever från Finland också. Jag kommer att fortsätta kämpa med det här, för jag vill ha någonstans att ha mina hästar, säger Stina Persson.