Livet går vidare -? även om såren aldrig läker

<A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=878964&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2">Läs mer: Livet går vidare - även om såren aldrig riktigt läker</A> <A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=878966&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2">Läs mer: En överlevare - som helst ser framåt</A> Läs mer: <A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=878965&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2">Fakta</A> / Forsolyckan Det var 1991 som stiftelsen Råne älvdal startade. Åke Selberg som på den tiden var riksdagsman minns upprinnelsen till projektet och arbetet just då.  ? Det var regionalpolitik i kammarn. Vi var beroende av olika satsningar, men hade åkt på en del motgångar, säger den förre riksdagsmannen. Åke Selberg satt på sitt politikerrum och funderade på vad som skulle hända med älvdalen. Han var dyster till sinnes ända tills han fick en idé.  ? Jag ringde kommunalråden i de fyra älvdalskommunerna och berättade om mina tankar och idéer om att gemensamt bilda en stiftelse och en organisation för utveckling av äldvalen, säger han. Äventyrens älv Tankarna och idéerna handlade också om hur besöksnäringen i älvdalen. Nätverk skulle bildas och samarbete skulle ge kraft. Fiske och vandringsleder i orörd natur skulle lyftas fram ? Råne älv skulle marknadsföras som äventyrens älv. Samtalen med kommunalråden och befolkningen i älvdalen gav nya idéer. Arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund uppvaktades. Det gällde att påverka och få tunga kvarnar att mala. Tjata, tjata, tjata.  ? Det var under sommaruppehållet 1994 det hände. Det kom ett telefonsamtal om att vi beviljats pengar, minns Åke Selberg och beskriver det som en stor dag med glädjen högt i tak. Åren som följde jobbade många entusiastiska personer efter hela älvdalen. Då och då kom det någon fiskare och gjorde sporadiska besök i någon av anläggningarna som iordningsställts. En väl minnesvärd händelse var invigningen av Malmens väg. En invigning där kungen deltog.  ? Vi gick ut med att invigningen med kungen skulle ske 1 april. Många trodde att det var ett aprilskämt. Det var förstås landshövdingen som fick lov att begära att kungen skulle komma. Kungen tätt efter Sagt och gjort. Kungen anlände och från Malmberget startade en skoterkaravan på cirka fem mil. Polisen först och kungen tätt därefter, det gick snabbt. Från Nattavarra gick färden vidare med bil, dessförinnan färdades sällskapet i buss. Väl framme i Gunnarsbyn stod skolbarn med flaggor och vinkade, det var massor av folk. 3.000?4.000 personer var samlade, de hurrade och applåderade.  ? Innan lät kungen meddela att han inte skulle hålla något invigningstal minsann. Men han rycktes väl med av alla glada och jublande människor, för plötsligt intog han talarstolen, säger Åke Selberg och skrattar åt minnet. Oerhört hårt tryck Åke Selberg talar gärna och länge om Malmens väg och invigningen. Hur stora företag, som LKAB, SSAB, Inexa och även små företag, kommuner och privatpersoner gick ihop så att de fick in bra med pengar och kunde gå i mål. Även ett flertal andra positiva händelser i älvdalen dyker upp. Men när det kommer till forsolyckan, 28 maj 1995, liksom tystnar han. Orden flyter inte längre och han väger dem tungt. Byter samtalsämne för att sedan återkomma. Tittar framför sig, sluter ögonen för en stund. Han kände dem nästan alla.  ? De lyckades pricka dygnet då vattnet stod som högst, på våren stiger det med tre till fyra meter. Det är ett oerhört tryck när det kommer från fjällvärlden. Det är en jobbig älv att styra när vattnet trycker på ordentlig. Då, 1995, var forsränning ingen stor grej. Arrangemanget med forsränningen just den här dagen var ett privat initiativ, en grupp unga entusastiska människor hade beslutat sig för att åka.  ? Jag visste inte om att den här turen skulle genomföras. En av dem som omkom, som även arbetade på vår gård, besökte mig på lördag kväll för att lämna en traktormotor. Han nämnde ingenting om forsränning, säger han. Åke Selberg beskriver tiden som följde. Det var en tung sommar, en redan blygsam verksamhet lades på väldigt låg nivå. En hel bygd var drabbad av en oerhörd sorg. Funderingar dök upp. Åke Selberg gav sig själv en uppgift, skulle han sluta med projektet eller inte? Så småningom kom han fram till att det inte var någon lösning i sig. Det som har hänt, har hänt. Fortsättningen går bara att göra så bra som möjligt.  ? Man måste lägga sådana här saker bakom sig. Tiden står aldrig stilla, det går inte att glömma men allt måste gå vidare. Såren finns alltid kvar, säger han för att sedan lämna köket vi sitter i för en stund. Sakta men säkert började älvdalen med stiftelsen att återhämta sig. Jobbet gick vidare och uppdragen fortsatte. Ett och annat turistföretag växte fram. Arbetet med att plantera in fisk i älven fortgick och återställningsarbetena i vattendragen i anslutning till älven där den förstörts vid flottningen likaså. Anläggningarna har fått nytt liv och gästerna börja hitta dit. Själva projektet Råne älvdal upphörde 2001, men stiftelsen lever vidare. Åke Selberg avgick som ordförande för stiftelsen efter tio år. Någon forsränning i olycksområdet har inte ägt rum.  ? Nej inte mig veterligen, säger Åke Selberg.

Livet går vidare -? även om såren aldrig läker

Tiden står aldrig stilla. Det säger stiftelsen Råne älvdals före detta ordförande, Åke Selberg, tio år efter olyckan. ? Allt måste gå vidare även om såren aldrig riktigt läker. Även om det aldrig går att glömma.

Tiden står aldrig stilla.
Det säger stiftelsen Råne älvdals före detta ordförande, Åke Selberg, tio år efter olyckan.
? Allt måste gå vidare även om såren aldrig riktigt läker. Även om det aldrig går att glömma.