Det första man ser när man passerat byns skylt, som för övrigt står i sällskap med skylten Årets by sedan i fjol, är det karaktäristiska gula huset med fik och loppis på sommaren. Hit kommer gäster från alla håll, berättar Eva Lundborg och räknar upp i princip alla Norrbottens kommuner.
– De påstår att det är omtalat och känt, jag fattar ingenting, säger hon och skrattar ödmjukt.
– De gillar atmosfären, enkelheten och det hembakta. Jag är imponerad att de orkar komma i värmen.
Hon och kompanjonen Ann Johansson är nu inne på 13:e sommaren, och de driver stället på sina semestrar. Eva Lundborg flyttade hit på grund av kärleken för 18 år sedan och blev då samtidigt förälskad i den fallfärdiga diversehandeln. När den skulle eldas upp gick hon till handling.
– Det var ju inte möjligt att det fick fara åt fanders. Jag frågade Ann Johansson om hon ville hänga på och öppna något här, och hon nappade direkt.
Det som började med loppis och fik i ett rum, är nu ett knökfullt tvåvåningshus.
Jag kör vidare in i byn och möter Ivan Kakena, som har stannat upp med sin cykel i skuggan av ett träd framför en fårhage. Han kommer från Namibia, där hans far var bonde, och Ivan Kakena jobbar nu bland annat i Överstbyn genom jordbruksprojektet Agrocenter. Han har byggd den två kilometer stora fårhagen och ser nu till fåren som vilar lojt i den plötsliga värmeböljan.
– Här är det bra, tyst och inte så mycket folk, och de som är här trivs med att träffa invandrare. Många kommer fram och hejar, och jag har många inbjudningar till kaffe, säger han med bruten svenska och gemytligt leende.
– Efter jobbet kan jag cykla ner till älven och bada, och två gubbar har sagt att vi ska fiska tillsammans. Det är bra livet.
Han berättar hur han hamnade i Råneå efter sin flykt via Botswana, av politiska skäl.
– Det var jättemycket snö den vintern och mörkt dygnet runt. Jag tänkte, fy fan, nu kommer det vara så här hela livet, säger han och skrattar lite generat åt minnet.
Alldeles intill fårhagen, i en enorm bukett av rallarrosor, sticker en skylt upp som varnar för passerande slädhundar. En ganska exotisk syn för den ovane. Flera hundspann finns i området och en som kan erbjuda mer äventyr och adrenalin i byn är Love Rynbäck, äventyrsföretagare med forspaddling, bergsklättring och cykling med mera.
– För min firma är det här en strategisk placering, mitt i länet. Men egentligen är det en slump att vi hamnade här.
De bodde i Luleå och hade i princip klart med en flytt till Jokkmokk eftersom frun Tatiana fått jobb där. Men förutsättningarna ändrades plötsligt och flytten ställdes in. Det var då en bekant tipsade om huset i Överstbyn, samma ställe vars stora gräsmatta familjen tidigare firat midsommar, fast från grannhuset.
– Här är vildmarken 50 minuter från Luleå och firman kan erbjuda alla sorters äventyr i Råne Älvdal. Och så är det ju bra rent privat, en bra plats för barnen att växa upp.
Det finns både för- och nackdelar med att bo i ett litet sammanhang, menar han.
– Men behöver man en stor traktor så är den bara fem minuter bort, säger han med ett skratt.
Han konstaterar sedan med ett allvar, att han upplever sig få en djupare och bättre kontakt och att folk är mer jordnära i byn än i stan.
– Och så är det lugnt och man får ha grejerna i fred.
För Love Rynbäck och hans familjs verksamhet betyder det allt att Råneälven inte blev utbyggd utan är en fritt rinnande älv.
– Den är en källa till liv på något sätt. Båda våra barn är döpta i vatten från Råneälven.