En överlevare ? som helst ser framåt

<A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=878964&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2">Läs mer: Livet går vidare - även om såren aldrig riktigt läker</A> <A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=878966&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2">Läs mer: En överlevare - som helst ser framåt</A> Läs mer: <A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=878965&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2">Fakta</A> / Forsolyckan När olyckan inträffade var Karina Larsson Lidberg 35 år. Hon och maken Torbjörn Lidberg hade två söner, fem och sju år gamla. Tillsammans höll de precis på att starta livet, med planer och allt. ? Det är med olika medel man kommer vidare. Livet blir aldrig detsamma, man blir en annan person. Glädjen i livet blir annorlunda, den blir som sämre, säger hon. Ett liv i chock Första året beskriver hon som ett liv i chock, hur hon tog sig fram med hjälp av reservkraft. Vänner och bekanta hörde av sig och fanns där. Men under andra, tredje och fjärde året kom inte samtalen lika ofta. I stället sade folk åt henne att höra av sig, men hon gjorde det inte. Hon ville inte tränga sig på eller störa. ? Jag vill säga till alla andra att de ska tränga sig på, bjuda ut och bjuda med, säger hon och tillägger att hon inte är bitter för att folk inte gjorde det. Det var också under andra, tredje och fjärde året som sorgen blev djupare. Karina Larsson Lidberg förklarar att det var då som hon insåg hur saker och ting är och hur det kommer att vara. Massor med motion Motion i ur och skur är något som hållit Karina Larsson Lidberg uppe. Hon säger att det är A och O att göra saker man mår bra av. Själv mår hon bra av promenader, jogging, dans och skidåkning. Det är viktigt att inte bli sittande. Är hon trött och hängig efter en dag på jobbet så hjälper det att ta sig ut och motionera och träffa goda vänner. ? Men människor som det inte syns på kan också ha en stor sorg. Det är inte alla som orkar rycka upp sig, jag har ändå vetat om det jag vet. Tänk på alla som har psykiska besvär och inte orkar. När Karina Larsson Lidberg först blev tillfrågad om en intervju tvekade hon. Men när hon insåg hur mycket det finns att säga till andra människor, blev svaret ja. Till exempel har hon lärt sin mamma som är änka, en av de viktigaste sakerna som finns för att orka vidare. Året innan Torbjörn Lidberg omkom drunknade hennes pappa. ? Först ska man göra det roliga, sedan sådant som är ett måste. Det är oerhört viktigt att göra saker man mår bra av och som är kul. En okrattad gräsmatta är inte viktigt. Relationer och människor är viktigt. Går inte att ge upp Hennes två barn har naturligtvis också spelat en avgörande roll i sorgearbetet. Hon har alltid gjort allt för att de ska få växa upp som vanliga barn, att de ska känna sig trygga, inte rädda och osäkra. Att ta hand om dem har varit ett måste, det går inte att bara lägga sig ned och dra en svart filt över huvudet. ? Jag kommer ihåg de första två veckorna efter olyckan. Mamma var mycket hemma hos oss, hon ville ju hjälpa till. En dag frågade min yngsta son ilsket vem som egentligen bestämde här hemma: jag eller mormor? Det blev som en spark där bak. Hon har också sett till att hon och sönerna alltid gjort saker tillsammans. Till exempel åker de till stugan under påsken, på midsommarafton åker de ut på sjön och om somrarna blir de resor utomlands. Men visst, det har varit, som hon själv beskriver det, rena militärmanövrar. Men med lite tjurighet och målinriktning så går det. Hon har även fått iklä sig rollen som både mamma och pappa. För henne har det varit viktigt att inte vara för kvinnlig. När pojkarna exempelvis klättrat i träd har hon fått hejda sin oro och ängslan för att inte bromsa dem. Just nu är det till exempel crosscyklar som gäller. Sonens kompis sade häromdagen att hans mamma var galen över det här med crossen. Det skulle hon också ha varit om det funnits en pappa. Viktigt med försäkring Karina Larsson Lidberg var själv med i gummibåten den där dagen för tio år sedan. Men hon tänker inte på det. ? Jag gör inte det i och med att Tobbe dog. Om inte det inträffat hade det nog varit en traumatisk händelsen, men i och med Tobbe så tänker jag inte på det. En annan viktig sak som hon vill att folk ska tänka på är olycksfallsförsäkringar. Särskilt då allt färre är med i facket och därmed inte försäkrade via det. Om något händer behöver inte ekonomin hänga som ett orosmoln på toppen av allt. ? Om jag inte haft någon hade vi tvingats flytta, jag hade inte kunnat köra bil eller gå på dans som jag tycker så mycket om. I dag går saker och ting lättare. Karina Larsson Lidberg säger att hon har mer lust, lite mer planer och så. Men som sagt, allt tar sin tid.

En överlevare ? som helst ser framåt

Att gräsmattan är okrattad eller att det är lite dammigt hemma spelar ingen roll. Det handlar om att göra saker som är kul, saker som man mår bra av.För tio år sedan förlorade Karina Larsson Lidberg sin man Torbjörn Lidberg i forsolyckan i Råneälven.

Att gräsmattan är okrattad eller att det är lite dammigt hemma spelar ingen roll. Det handlar om att göra saker som är kul, saker som man mår bra av.
För tio år sedan förlorade Karina Larsson Lidberg sin man Torbjörn Lidberg i forsolyckan i Råneälven.