När Eddy Engström sätter handen mot trädkojans stege ångar det ur munnen. Det är några minusgrader men i jämförelse med förra vinterns kyla är det här ändå rena solsemestern. Vid samma tidpunkt för två år sedan var det då så kallt som -38 grader i Överstbyn där han bor. Men kylan har aldrig hindrat honom.
– Nej, jag har ju värme här uppe, säger han och sneglar upp längs stegen.
För exakt femtio år sedan invigde han vakkojan som han nu står intill och som han själv har byggt.
– Jag måste säga att den har hållit bra. Och den har också fungerat så som jag hoppades. Jag ville få upp den ordentligt från marken. Allt för att jag ska lämna så lite vittring som möjligt, säger han och blickar ut över Råneälven.
Inne i vakkojan är allt genomtänkt. På golvet ligger en mjuk heltäckningsmatta och karmarna till de små fönsterluckorna är klädda med filt. Ingenting har lämnats åt slumpen.
– Ett enda litet ljud räcker för att skrämma en räv. Det behövs så lite. Därför ställer jag alltid smörgåsarna och mjölkflaskan på exakt samma ställe. Samma sak med termosen. Så att jag ska veta exakt var jag har allt när jag behöver det, berättar han.
Nu har han dessutom fått kröna sin 50 år långa vakjaktskarriär med att skjuta den största räven någonsin. Att han får göra det på pricken 50 år senare låter som en saga.
– Det är nästan för otroligt för att vara sant. Jag ville gå ut samma natt som jag sköt min första räv och så får jag uppleva det här, säger han.
Den praktfulla hanen sköts strax efter två på natten med ett välriktat hagelskott från cirka 25 meters håll. Den vägde 8,8 kilo och hade en päls i perfekt skick.
– Det var inte någon gammal räv. Bara storväxt. Tänderna var alldeles vita, säger han.
Eddy Engström är inte bara erfaren. Han är också minutiöst noggrann. Han har fört bok över varje räv som han har fällt. Där noterar han datum, tidpunkt för skottet, kön och vikt. Rekordräven som föll var nummer 414 i ordningen.
– Det är givetvis många saker som gör att jag har hållit på med det här i femtio år nu. Jag tycker om spänningen. Och att få vara ensam i vinternatten med mina egna tankar. Sedan blir man ju aldrig fullärd. Jag lär mig någonting nytt varje gång jag är ute, säger han på sitt lugna och eftertänksamma sätt.
Under årens lopp har han också samlat på sig väldigt mycket kunskap. Och kunskap behövs för att bli en bra rävjägare. Däremot vänder han sig lite mot ny teknik som kan vara till hjälp.
– Jag vill inte ha de där hjälpmedlen. Kameror och rörelsesensorer och allt annat sådant. Det är inte min grej. Jag vill bedriva jakten så som den har bedrivits i alla tider. Där jag använder mina egna sinnen för att lyckas i min jakt. Det är jakt för mig, säger han.
Nu väntar han bara på mer snö.
– Nysnö är ju det bästa som finns. Då blir skogen som en öppen bok. Jag älskar att ta på mig skidorna och ge mig ut. Där kan jag få så mycket information. Det jag ser där väver jag ihop med allt som jag har lärt mig om det här djuret genom alla år. Det handlar om vilken fas djuret är i, revir, hur de färdas och vad de äter. Ja, helt enkelt försöka bli ett med djuret, säger han.
Eddy tanar och torkar också skinnen innan han sänder dem vidare skinnen till en uppköpare.
– Jag försöker att ta hand om allting som jag skjuter. Jag är upplärd så. Även det är en viktig del av jakten, förklarar han.