Förmiddagssolen blänker i kyrktuppen. Nedanför håller ortens köpmän och -kvinnor på att låsa upp portarna. I grönskan utanför Brännvalls café har några turister slagit sig ned för att dricka kaffe. Runt omkring det idylliska, lilla samhället flödar sedan urminnes tider Kalix älv. Inte fullt lika länge – men väl i fyrtio-femtio år – har bygdens butiksveteraner drivit sina affärsrörelser inne i Överkalix centralort Bränna.
– Det är en livsstil. Bäst är alla kontakter med kunderna. Jag vet inte vad jag skulle göra annars, säger 71 år unga Åsa Persson.
Hon berättar att hon efter skolan reste till Stockholm för att prova lyckan, men att hon bara några år senare var trött på storstadslivet och återvände hem till rötterna i Norrbotten och Överkalix. Här bildade hon familj och har sedan 1970-talet drivit traktens färg- och pappershandel tillsammans med yngre systern Katarina:
– Affären startades på 1940-talet.av vår farbror Elof. Senare övertogs den av pappa. När han inte orkade längre kändes det naturligt att något av oss barn skulle fortsätta.
Ungefär samma historia gäller de övriga. Sture Persson, 76, i grannlokalen, tog över radio-och tv-affären efter sin far. Och tvärs över gatan blev Per Olof Larson, 70, och hans två bröder, Bo Larson och numera bortgångna Christer Larson, för några tiotals år sedan tredje generationens ägare till Larsons järn. Men de allra längsta anorna har Engströms Dam och Herr längre norrut efter Storgatan. Den startades för hela 114 år sedan, omkring 1904, av Henrik Engströms farmor och farfar, övertogs senare av hans pappa och – på 70-talet – av honom och hans fru Lena, 68. De har utvecklat butiken till en märkesklädaffär och slog så sent som i våras även upp dörrarna till en ny lokal för sin märkesoutlet.
– Men från början var det en diversehandel. Allt ifrån skjutvapen till dynamit förvarades i olåsta magasin, berättar Henrik Engström, 71, med viss munterhet – och intygar liksom de andra att han inte ångrar att han gav sig in i affärslivet.
Är jobbet fortfarande lika kul?Per Olof Larson ler och säger:
– Det är roligt. Fast mycket är så klart förändrat. Vi har inte samma sortiment. Och själv gör jag numera mest inhopp i butiken förutom att sköta ekonomin
Samtidigt finns det orosmoln. Larsons Järn är i dagsläget den enda av rörelserna som har yngre delägare: två vuxna brorsbarn till Per Olof. I vissa byggnader står också affärslokaler tomma.
Lena Engström blir allvarlig.
– Någon gång måste ju vi äldre sluta, och tar ingen över efter oss kommer många skyltfönster här i Bränna att bli svarta. Jag pratade med en kund om det förra veckan och jag märkte att hon blev orolig.
Nya köpmönster och den ökande konkurrensen från de stora butikskedjorna och den globala internethandeln har också gjort affärslivet minst sagt tufft. Lägg därtill en mångårig utflyttning från kommunen.
– Som mest har vi varit över 9000 invånare. Nu är vi strax över 3000. Det är klart att det märks på kundunderlaget. Men nu får ju även butikerna på större ställen slå igen, säger Henrik Engström.
Vad är det då som gör att de fortfarande kan hålla igång?– Låga hyreskostnader och att vi är väl inarbetade är så klart delar av förklaringen. Vi har också en annan service och ett annat kunnande än de stora kedjorna där personalomsättningen är högre, säger Sture Persson.
– Men sedan kommer 70-80 procent av våra kunder utifrån. De upplever att här är mysigt att handla, att vi har en bra sortering i Överkalix och att här är enkelt. När man har parkerat är det femton meter till affären. Här finns inte heller några parkeringsautomater, tillägger Henrik Engström.
Som grädde på moset laddar han och de andra butiksrävarna just nu inför årets största rush: helgens sommarmarknad.
Lena Engström skiner upp:
– Det är den tid på året då vi säljer mest. Så klart är det fullt upp. Men det är ju det som är så roligt, när hela kommunen lever upp.